torsdag 19 mars 2009

Ny svensk superblogg om serier!

Idag är det varit premiär på en ny svensk superblogg om serietidningar, Shazam.se! Bakom sidan står jag och bloggkollegorna Geekporr, Junkultur och Mäla. Vi kommer att ha en hel del kul för oss, och även för er kära läsare. Men på grund av att jag nu kommer att lägga det mesta krutet på Shazam så kommer Seriehyllan att få ta ett steg tillbaka. Bloggen kommer att vara kvar men den kommer inte att uppdateras lika ofta framöver.

Så vill ni läsa vad jag tycker om serier så tycker jag ni ska ta er över till Shazam och kolla in läget. Vi ses där!

söndag 15 mars 2009

Veckans serier - vecka 11

Action Comics #875 ("The Sleepers, Part I")
Förlag: DC Comics
Författare: Greg Rucka
Illustratör: Eddy Barrows

Det här är Greg Ruckas första nummer i sin run på Action Comics och han har det inte lätt. Att ta över efter Geoff Johns fantastiska run som verkligen lyfte Action Comics till en av DC:s bästa tidningar är verkligen ingen lätt uppgift. Att dessutom ta över tidning när dess egentliga huvudkaraktär har tagit ett sabbatsår från den och överlämnat huvudrollen till två rätt okända karaktärer som Nightwing och Flamebird gör inte uppgiften direkt lättare.

I det här numret slås Nightwing och Flamebird mot kryptonianska sleeper-agenter placerade på jorden av general Zod. Inte direkt särskilt spännande, faktum är att spänning är något av en bristvara i det här numret. Det mest spännande som händer här är att vi nu får veta vilka som döljer sig bakom namnen Nightwing och Flamebird där den tidigare är känd för Superman-fansen sedan tidigare (se arcen Last Son). Bortsett ifrån det så är det här ett ganska ordinärt och lite småtråkigt nummer, helt klart ett steg tillbaka från den kvalité vi kommit att förvänta oss av Action Comics efter Geoff Johns run.

Något som är bra i det här numret är ändå Eddy Burrows illustrationer som är riktigt fina och fylda med detaljer. Det enda minuset här är att han valt att teckna Nightwing och Flamebird som ett tar fjortisar, vilket är åtminstone tio år för ungt om man jämför för hur de såg i sin debut i Superman #681. Men jag har en känsla av att vi kommer att få en förklaring till detta i kommande nummer.

torsdag 12 mars 2009

5 serier som skulle kunna bli bra TV-serier

Hittade en intressant artikel på Newsarama idag där de listade fem olika serier som de tyckte skulle kunna bli bra TV-serier, nu när intresset för serier ökar med serierelaterade filmer som t.ex. Watchmen på biograferna och Smallville på TV (som ju precis fått klartecken för en nionde säsong). Inspirerad av Newsaramas artikel så tänkte jag helt fräckt stjäla idén rakt av och lista mina egna 5 tips på serier som kan bli bra TV-serier. Vi börjar med plats fem:

5. The Flash

Idén om en TV-serie om The Fastest Man Alive är inte så tokig och skulle bli en naturlig spin-off från Smallville. Faktum är att det faktiskt har gjorts TV-serie på Flash tidigare, 1990, men den serien gjordes bara i en säsong och var inte särskilt bra. Men med hjälp av 2000-talets specialeffekter så tror jag att The Flash verkligen kan komma till liv på TV:n.

4. Global Frequency

Warren Ellis fantastiska, men alltför kortlivade serie Global Frequency skulle blir en riktigt bra TV-serie. Särskilt om man, precis som i serien, kunde få varje avsnitt att ha sin egen historia. Enligt Newsarama ska det ha gjorts ett pilotavsnitt av Global Frequency som nu cirkulerar ute på nätet men det är inget jag har kollat in.

3. 100 Bullets

Att se en TV-serie på Brian Azzarello och Eduardo Rissos fantastiska 100 Bullets skulle vara grymt. Problemet här tror jag att TV-bolagsdirektörer inte har stake nog att satsa på en produktion av denna serie. Alltför vårdsam, alltför brutal bör nog bli några av invändningarna mot ett sådant projekt. Men skulle det bli så kommer i alla fall jag att sita bänkad framför TV.

2. The Walking Dead

Robert Kirkmans zombie-epos borde vara en självskriven idé till en TV-serie för vilken TV-bolgasdirektör som helst. Ge projektet till någon kunnig person som Joss Whedon eller J.J. Abrams så kan det nog bli en rätt bra TV-serie om människornas kamp för överlevnad i en värld där zombierna tycks ha tagit över.

1. Marvel

Marvel har ju fokuserat ganska hårt på bioduken de senaste åren, men också producerat en del rätt bra animerade TV-serier. Frågan är varför det dröjer med att producera en live-action TV-serie basserad på någon av deras serier... Kan det vara så att fiaskot med Generation X fortfarande ligger och spökar oss Marvel? Hoppas inte det i alla fall för Marvel har flera intressanta titlar och karaktärer som skulle kunna passa riktigt bra i en TV-serie. Jag tänker då främst på någon av X-titlarna som X-Men, X-Factor eller X-Force. Eller varför inte en TV-serie om Iron Fist eller Heroes for Hire? Marvel med sitt enorma bibliotek av karaktärer har alla möjligheter i världen att få till en riktigt bra TV-serie.

tisdag 10 mars 2009

X-Men/Spider-Man #4

X-Men/Spider-Man #4 ("The Mutant Hunter")
Förlag: Marvel Comics
Författare: Christos Gage
Illustratör: Mario Alberti

Christos Gage miniserie X-Men/Spider-Man har bjudit på väldigt trevlig läsning i tre nummer, men nu när säcken så att säga ska knytas ihop så blir resultatet inte riktigt som man hade velat. I de tidigare numren har Gage bjudit oss på en fin resa genom både Spider-Mans och X-Mens historia med nedslag på viktiga ställen och ofta med en härlig humor. Men eftersom vi nu nästan är framme i nutid så funkar det inte alls lika bra som tidigare, exakt varför är lite svårt att sätta fingret på...

En annan sak som jag inte tycker funkar särskilt bra är att Gage helt plötsligt slänger i en klon av Kraven the Hunter, kallad Xraven, som bad guy. Funkar inte särskilt bra, även om det story-mässigt knyter ihop en hel del lösa trådar. Jag hade hellre sett en fight med X-Men och Spider-Man mot Mister Sinister. Det hade varit ett betydligt bättre avslut på den här miniserien än det väldigt öppna slut som Gage ger oss nu.

Mario Albertis illustrationer har varit, och fortsätter vara, pricken över i:et här. Det ser fantastiskt snyggt ut och för min del hoppas jag att Marvel låter Alberti teckna X-Men, eller Spider-Man, igen. För så skulle han gärna få illustrera Uncanny X-Men efter Terry Dodson istället för tråkmånsen Greg Land.


Men trots en del skavanker så är X-Men/Spider-Man #4 ett rätt bra nummer och en hyffsad avslutning på en miniserie som har varit riktigt bra (trots att det här numret drar ner lite på helhetsintrycket).

söndag 8 mars 2009

Veckans serier - vecka 10

Superman: World of New Krypton #1
Förlag: DC Comics
Författare: James Robinson & Greg Rucka
Illustratör: Pete Woods

Jag vet inte om ni alla har hängt med i vängarna vad gäller de förändringar som DC Comics genomför i alla Superman-relaterade serietidningar. Från och med nu och ett år framåt så kommer Superman inte att vara med i vare sig Action Comics eller Superman, vilka kommer att tas över av andra karaktärer (Action Comics kommer att tas över av de kryptoniska superhjältarna Nightwing och Flamebird och i Superman så kommer Mon-El att ta hand om Metropolis i Supermans frånvaro).

Istället för att vara med i Action Comics eller Superman så kommer Superman nu att vara med i en ny tolv-nummers miniserie med namnet Superman: World of New Krypton. Som namnet antyder så kommer serien att fokusera på Supermans upplevelser bland 100 000 kryptonianer i Kandor (ni som hängt med i New Krypton-arcen vet vad detta har inneburit för the Man of Steel).

För att vara ett första nummer där det till största del brukar handla om att etablera storyn, vilket generellt sätt brukar innebära mycket dialog och lite action så tycker jag Robinson och Rucka har hittat en bra mellanväg här, men det blir aldrig långtråkigt efter som man inte uppehåller sig vid de olika scenerna längre än vad som krävs vilket gör att World of New Krypton får ett bra tempo rakt igenom.

Illustrationsmässigt så tycker jag numret bjuder på en blandad mix av bra och lite mindre bra illustrationer. På det stora hela så gör Pete Woods ett bra jobb, som t.ex. Supermans fight med Non, men på sina ställen känns illustrationerna genomstressade och inte alls lite detaljerade som på andra ställen i numret.

Alltså, på det stora hela så får Superman: World of New Krypton klart godkänt och det ska bli intressant att följa Superman nu när han är omgiven av folk i vars sällskap han inte alls är lika super som tidigare.

måndag 2 mars 2009

Animerad Green Lantern film på gång

Warner Bros. och DC Comics har i helgen meddelat att Green Lantern (med titeln Green Lantern: First Flight) kommer att få göra sin långfilmsdebut till sommaren. Visserligen är det bara en animerad långfilm, även om det ryktas om en live action-version kommer att göras inom en snar framtid, så tycker jag ändå att den nog kan vara värd att kolla in då den släpps på DVD och Blu-Ray den 28 juli.

Bland röstskådespelarna hittar man bland andra Christopher Meloni (Law & Order: Special Victims Unit) som kommer att göra rösten till Hal Jordan och Victor Garber (Titanic, Alias, m.m.) kommer att låna ut sin röst till Sinestro. Dessutom kommer Micheal Madsen att göra rösten till Kilowog. Så går man på röstskådespelarna så ser det i alla fall lovande ut och tidigare animerade långfilmer från DC Comics (Justice League: New Frontier, Batman: Gotham Knight, bl. a.) har ju i alla fall inte varit några direkta kartastrofer.

söndag 1 mars 2009

Veckans serier - vecka 9

På grund av att jag suttit och glott på Vasaloppssändingen i TV större delen av dagen idag så har det inte blivit särskilt mycket tid till recensionsskrivande idag. Men en liten recension har det ändå blivit och det av Justice Society of America #24.

Justice Soceity of America #24 (Black Adam & Isis, Part 2: Family Ties)
Förlag: DC Comics
Författare: Geoff Johns
Illustratör: Gerry Ordway

En av mina favorit story arcs med Justice Society är från förra Justice Soceity-tidningen JSA och hete Black Reign (story arcen gick i både Hawkman #23-25 och JSA #56-58). Huvudkaraktären där var Black Adam som försökte ta tillbaka sitt gamla hemland Kahndaq och fick större delen av Justice Soceity emot sig. I och med Black Reign så gick Black Adam från att ha varit något av en skurk på b- eller möjligen c-listan och desstuom en rätt platt och tråkig karaktär, till att bli en mer dynamisk och intressant karaktär. Mycket därför att han intog en plats i en slags gråzon mellan gott och ont. Vilket gjorde att man aldrig var riktigt säker på var man hade Black Adam någonstans.

Sedan dess har Black Adam fortsatt att utvecklas via 52 och miniserien Black Adam: The Dark Age (skriven av Greg Rucka) fram till nu. Adam är återigen förenad med sin älskade Isis, men Isis är sedan sin återuppståndelse besatt av hämndbegär och Adam slits mellan sin kärlek till Isis och insikten om att Isis dra sitt hämndbegär lite väl långt. Efter att ha kastat ut Captain Marvel från Rock of Eternity och gjort honom kraftlös så hamnar de två i strid med Justice Society.

Geoff Johns fortsätter att leverera bra storys till Justice Soceity of America och denna arc har goda förutsättningar att bli en av de bästa sedan tidningen startade för 24 nummer sedan. Det märks att Black Adam, Isis, Mary Marvel och Captain Marvel är karaktärer som han verkligen bryr sig om och gör ett jättebra jobb att skildra. Även Jerry Ordway gör ett strålande bra jobb med illustrationerna och hans klara, rena illustrationer ger tidningen något av en retrokänsla, rätt passande då flera av karaktärerna i Justice Society of America kom till under det som brukar kallas The Golden Age (30- och 40-talet).

Justice Soceity of America #24 är ett starkt, bra och trevligt nummer med mycket potential för fortsättningen av den nuvarande arcen.

söndag 22 februari 2009

Veckans serier - vecka 8 (100:e inlägget!!)

Idag firar Seriehyllan sitt 100:e inlägg och det firas med två nya färska rencensioner, den här veckan av två Marvel Comics serier, Amazing Spider-Man #587, som verkar a hämtat sig väldigt bra sedan One More Day-fiaskot, och nya Dark Avengers #2.

Amazing Spider-Man #587 ("Character Assassination, Part Three")
Förlag: Marvel Comics
Författare: Marc Guggeinheim
Illustratör: Barry Kitson

Jag tror vi nu helt kan glömma hela debaclet med One More Day, för enda sedan denna omdiskuterade rebooten av Spider-Man så har kvalitén på historierna varit i stigande. Spider-Man har blivit spännande igen, och det mycket tack vare att Marc Guggeinheim har tagit Spidey i viss mån tillbaka till grunden, till det som verkligen gjorde Spidey populär. Amazing Spider-Man #587 andas gammal klassisk Spider-Man mycket tack vara
Guggeinheim men också John Romita Jr, men samtidigt så har man också lyckats att hålla Spider-Man modern och inte minst spänannde. En svår balansgång men en som Guggeinheim och Romita klarar av.

I detta nummer, den tredje delen i den pågående story arcen Character Assassination bollar Guggeinheim med flera bollar samtidigt, hoppandes dels mellan det pågående borgmästarvalet i New York, nya avslöjande om det så kallade spider-tracer killings, men merparten av numret upptas av att Spider-Man nu blivit arresterad av Polisen och ställd inför rätta. Till Spideys hjälp dyker Matt Murdock/Daredevil upp för att hjälpa till med den rättsliga problematiken.

Jag måste säga att Marc Guggeinheim verkligen har fått till samspelet mellan Spider-Man och Daredevil här och jag skrattade gott både en om två gånger åt en del sköna repliker från de båda. Ett exempel är Daredevils replik till en av poliserna efter att han avbrutit deras förhör med Spider-Man: "I'm a bild lawyer with a history of incarceration and personal tragedy. What in that make-up makes you think I have a sense of humor?". Ni som känner till vad Daredevil fått utstå de senaste åren förstår säkert vad han menar...

Efter One More Day så bojkottade jag i stort sett Amazing Spider-Man i protest mot det ändringar som gjordes, men de senaste månaderna så har jag sneglat på ett nummer här och ett nummer där av tidningen och insett att Amazing Spider-Man nu är bättre än på länge. Så jag tror ni nu alla kan förpassa One More Day till glömskan mörkaste vrår och fokusera på vad som händer Spidey här och nu. Bra serier är ju trots allt bra serier.


Dark Avengers #2
Förlag: Marvel Comics
Författare: Brian Michael Bendis
Illustratör: Mike Deodato

Dark Avengers #2 får nog betecknas som veckans bästa serie. Brian Michael Bendis och Mike Deodato ger oss här ett spektakulärt nummer där Dark Avengers strax efter presskonferensen i förra numret beger sig till Latveria för att hjälpa Doctor Doom som är anfallen av en seriöst förbannad Morganna Le Fey och under striden som följer visar Bendis med all tydlighet att dessa Avengers inte är rädda att ta till drastiska metoder för att lösa sina problem.

Jag läste i en amerikansk recension av det förra numret där recensenten tyckte att Dark Avengers kändes som Thunderbolts men med lite bättre marknadsföring. Visst kan man se tydliga kopplingar mellan de två titlarna. I stort sett hälften av medlemmarna i Dark Avengers är ju tidigare medlemmar av Thunderbolts. Också de dysfunktionella dragen, både i teamet och bland karaktärerna, är något som Dark Avengers delar med Thunderbolts, men jag tycker att Bendis ändå lyckas särskilja de två och Dark Avengers är, i alla fall hittills, tillräckligt stark för att stå stadigt på egna ben.

Det återstår att se vad Bendis har för planer för Dark Avengers framöver men jag tycker att serien har fått en riktigt bra start så här långt. Mike Deodato bjuder på massor av ögongodis i det här numret med sina knivskarpa illustationer och visar att han just nu kanske är den bäste illustratör Marvel har i still stall. Titta bara på helsidesbilden där The Sentry gör processen kort med Morgana. Utsökt!

onsdag 18 februari 2009

Lika som bär...













Ibland undrar man vilket omslag som appar efter vilket omslag. Jag satt och ströbläddrade genom bilder på omslagen till Uncanny X-Men #136 från 1980 och tänkte "Vänta lite, det där känns igen. Har jag inte sett det där förutt i en annan tidning...?" Efter lite tankemöda så kom jag på vilken tidning som jag tänkte på, Crisis on Infinite Earths #7 från 1985. Visst är de slående lika varandra och i alla fall den här gången så ser det ut som om DC har apat efter Marvel var gäller omslagsdesignen.

måndag 16 februari 2009

Tidig födelsdagspresent


Jag fyller år om två veckor (2 mars) och eftersom resten av familj och släkt inte alltid har samma prioriteringar vad gäller bra födelsedagspresenter, detta gäller särskilt seriealbum och annat serierelaterat. Så vill man vara säker på att något i serieväg så får man ofta ordna det själv. Så jag beställde ett gäng album från The Book Depository i förra veckan och idag fick jag paketet innehållande Green Lantern: Secret Origins (HC), Hellblazer: The Fear Machine (TPB), Hellblazer: The Laughing Magician (TPB) och Essential X-Men Vol. 3 (TPB). Så nu har jag en del att läsa framöver.

En annan glad nyhet är att jag idag äntligen har blivit av med gipset från min högra ben som jag gick och bröt på nyårsdagen. Det känns otroligt skönt att nu få slippa den där stora klumpen. Nu återstår lite sjukgymnastik och sedan så ska benet vara tillbaka i gammal gold form.

söndag 15 februari 2009

Veckans serier - vecka 7

Ingocnito #2
Förlag: Marvel Icon
Författare: Ed Brubaker
Illustatör: Sean Phillips

Ed Brubaker och Sean Phillips har fått mycket beröm för sina serier, inte minst Criminal men också Sleeper. Ingocnito är deras nyaste serie tillsammans och ni som läst Criminal lär nog känna igen stilen då Ingocnito går lite i samma Noir-stil som Criminal.

Serien handlar om Zack Overkill en superskurk som nu lever under vittnesbeskydd sedan hans bror dött i en eldstrid. Han a
vskyr sitt ya liv som laglydig medborgare men finner en dräglig existens genom att extraknäcka på kvällarna som superhjälte.

I likhet med Criminal så är Incognito en nattsvart historia med inte särskilt mycket ljus och med karaktärer som hela tiden har egna motiv och agenda som de själviskt driver. Första numret av serien var något av en besvikelse, inte för att den var särskilt dålig utan mer på grund av väldig uppskruvade förväntningar som inte helt infriades. Men detta nummer bygger vidare på de första och Brubaker och Phillips visar här på vilken potential som verkligen finns i Incognito. Brubaker håller storyn tajt och bjuder på en hel del tvära kast och svängar som får oss att omvärdera vad vi har trott oss veta om en viss karaktär.

Sean Phillips illustrationer är precis som i Criminal utsökta. Det är mycket mörka skuggor, vilket bidrar till seriens Noir-känsla. Riktigt bra. Det återstår dock att se om Incognito kommer att bli lika bra som exempelvis Criminal, men vad Brubaker och Phillips har visat upp i de två nummer som hittills kommit ut visar på att det finns potential i serien så det är inte helt omöjligt att Incognito kommer att komma upp i samma kvalitetsnivå som Criminal eller kanske till och mer högre. Hur som helst så kommer jag att följa serien så gott jag kan framöver för att se hur det blir med den saken.

Batman and the Outsiders Speical #1
Förlag: DC Comics
Författare: Peter J. Tomasi
Illustratör: Adam Kubert

Batman and the Outsiders Speical #1 blev lite av en överraskning för min del. Jag hade väntat mig en ganska ordinär historia men fick i stället en väldigt välskriven och på sina ställen rätt gripande historia där Alfred Pennyworth får ett sista uppdrag av Bruce Wayne/Batman, att sätta ihop ett nytt team av Outsiders.

De första tio sidorna i serien är en väldigt gripande kärleksförklaring mellan Alfred och Bruce Wayne. Ett värdigt farväl till The Dark Knight och en fantastisk hyllning till det närmast far-och-son förhållandet mellan Alfred och Batman. Efter denna känslomässiga inledning beger sig Alfred ut i världen för att rekrytera medlemmarna till ett nytt Outsiders och det blir en del bakanta ansikten men också några mindre bekanta som dyker upp. Alla karaktärerna presenteras på bara ett par sidor var men Peter Tomasi lyckas effektivt på dessa få sidor förmedla kärnan oss dessa karaktärer.

Adam Kuberts illustrationer är, liksom Tomasis manus, fantastiska. Fina detaljer och en lite ovanlig sidlayout då Kubert valt att illustrera hela serien i spreads, med undantag av första och sista sidan. Lite ovanligt, men det funkar riktigt bra.
Batman and the Outsiders Special #1 är mycket nära en fullpoängare. Att numret saknar rena action-element gör inte något, särskilt då Tomasi gör ett så fantastiskt bra jobb med de karaktärerna. Vem som kommer att skriva Batman and the Outsiders #15 och framtida nummer vet jag inte riktigt men efter det här så hoppas jag innerligt att det är Peter Tomasi efter det här numret.

söndag 8 februari 2009

Veckans serier - vecka 6

Den här veckan har varit väldigt stark för Marvels del med flera intressanta nya serietidningar som t.ex. Astonishing Tales, Agents of Atlas med flera. Black Panther #1 skulle också ha kommit ut den här veckan men jag har inte sett röken av den. Har den möjligen åkt på förseningar i sista minuten kanske? På DC-fronten så bjöds det inte på så mycket intressant. Det bästa var nog att Final Crisis: Legion of Three Worlds #3 äntligen kom efter en lång försening. Nåja, recensionerna denna vecka bjuder på två Marvel-titlar: Secret Warriors #1 och Punisher #2.

Secret Warriors #1 ("The Secret Warriors: Chapter 1")
Förlag: Marvel Comics
Författare: Brian Michael Bendis, Jonathan Hickman
Illustratör: Stefano Caselli

Nick Fury och hans nya team av superhjältar försvann efter avslutningen av Secret Invasion, men nu gör de comeback i en ny egen ongoing-serie, Secret Warriors. Nu när Furys gamla organisation, SHEILD har upplösts och omorganiserats till HAMMER så är Fury och hans team helt ensamma i en värld som vänts upp och ner i och med Norman Osborn. Men Fury har ingen aning om hur pass åt helsike världen har gått innan han
gör en raid mot en topphemlig f.d. SHIELD-bas och lyckas komma därifrån med väldigt hemliga dokument vilka resulterar i en väldigt spännande chiffhanger och kastar skuggor över stora dela av Marvel-universumets historia och då inte minst SHIELD:s.

Bendis och Hickman har här skapat ett väldigt starkt första nummer som får mig att knappt kunna vänta på nästa nummer i denna nya serie, och detta inte bara på grund av den högst oväntade cliffhangern i slutet utan också på grund av hur Bendis och Hickman tagit sig an Nick Fury. Den åldrade super-spionen är helt klart den drivande kraften i denna tidning.

Lika bra som Bendis och Hickmans story är lika bra, om inte bättre, är Stefano Casellis illustrationer. Den mörka, något skitiga stilen tillsammans med Daniele Rudonis användande av nästan uteslutande mörkare färger känns helt rätt för serien.

Secret Warriors #1 är en utomordentligt stark och imponerande start för en nya serie och känns, i alla fall för mig, som den klart bästa serien den här veckan.

Punisher #2 ("Living In Darkness, Chapter 2")
Förlag: Marvel Comics
Författare: Rick Remender
Illustatör: Jerome Opena

Om det inte hade varit för att Junkultur hade skrivit så varmt om Punisher #1 tidigare i veckan så hade jag aldrig plockat upp detta andra nummer av den nya Punisher-serien. Jag erkänner villigt att jag aldrig varit något fan av Punisher som karaktär, men lika villigt erkänner jag att den här omstarten av Punisher funkar förvånansvärt bra. Varför den funkar så bra tror jag har mycket att göra med det nya förutsättningar som Dark Reign har fört med sig. Marvel-universumet har blivit mörkare och skitigare sedan Norman Osborn blev världens räddare och i den omgivingen så känns Punisher inte alls lika malplacerad som han allt för ofta, i min mening, har gjort tidigare.

Punisher #2 börjar med att Punisher vaknar upp hemma oss sin mystiske välgörare från förra numret, en kille vid namn Henry som tycks vara något av ett teknikgeni. De båda bestämmer sig för att göra gemensam sak mot Osborns och dennes propaganda-maskineri.

Ett ganska standardmässigt upplägg kanske med Remender får det att funka rätt bra utan att det känns tråkigt eller löjligt. Jerome Openas illustrationer är kanske det som är det bästa med det här numret. Hans illustrationer har en rätt "skitig" och rå stil som jag tycker passar Punisher som ju själv är just skitig och rå. Kort sagt så är Punisher #2 ett helt ok nummer och tidningen har fått en rätt bra start. Kanske kan Remender lyckas få mig intresserad av Frank Castle den här gången...

lördag 7 februari 2009

Intressanta nyheter från Marvel på New York ComicCon

I USA pågår just nu en av årets största seriekonventer, New York ComicCon, men paneldebatter och lanseringar av spännande nyheter från serieförlagen. Newsarama.com rapporterar om två sådana spännande nyheter från Marvel Comics.

1991 lämnade Chris Claremont X-Men-serierna efter att ha författat stories för våra kära mutanter i 16 års tid (X-Men #2 blev hans sista). Nu avslöjar Marvel att Claremont kommer att återvända till X-Men och fortsätta från där han sist lämnade X-Men. Det är alltså fråga om en form av "What If?"-story, men här är det inte
fråga om någon one-shot eller kortare miniserie utan riktigt ongoing med namnet X-Men: Forever.

Det här låter riktigt spännande tycker jag, inte minst då Claremonts X-Men var min första bekantskap med X-Men och han är fortfarande en av mina absoluta favoritförfattare av serier så jag kommer att se fram emot X-Men: Forever med spänning. Frågan är bara när vi får ta del av första numret?


Den andra intressanta nyheten som Marvel kom med var att New Mutants gör comeback, och kommer att fungera som en form av uppföljare till den klassiska New Mutants-serien, vilket betyder att vi kommer att få se originalmedlemmarna Cannonball, Sunspot, Magma, Karma, Illyana och Moonstar återförenas igen. Jag tror att det här kan bli en väldigt bra X-Men-serie. Första numret av nya New Mutants kommer att komma redan i maj.

tisdag 3 februari 2009

Snygga omslag, del 2

Snygga omslag är alltid kul att titta på så här kommer ett till. Denna gång från Uncanny X-Men #221 där Havok (Cyclops brosa) inte längre kan hålla inne all sin konverterade soleneri utan tvingas släppa loss den, tyvärr men Wolverine i vägen. Omalget är signerat Marc silvestri och Dan Green. Uncanny X-Men #221 är också ett nummer mitt uppe i en av de, i mitt tycke, bästa runs som någon gjort på X-Men nämligen då Chris Claremonts skrev för tidningen.

söndag 1 februari 2009

Veckans serier - vecka 5

Superman #684 ("The Mind of Rudy Jones")
Förlag: DC Comics
Författare: James Robinson
Illustratör: Jesus Merino

Superman #684 är dels en epilog till New Krypton-arcen och dels en fokusering på en av Supermans skurkar (som en del i DC:s Faces of Evil), Parasite. Parasite är inte någon av mina favoriter av Supermans många nemesis men James Robinson lyckas här få mig i alla fall någorlunda intresserad av Parasite som karaktär, som här tycks ha hittat en ny källa till energi, nämligen Mon-El som för tillfället är
fast i The Phantom Zone.

Men så mycket mer tid spenderas inte på Parasite utan efter ungefär halva tidningen börjar Robinson att försöka knyta ihop lite överblivna lösa trådar från New Krypton-arcen. Vi får bland annat se Guardian som nu tagit kontrollen över Science Police som deras ledare. De kryptoniska hjältarna Nightwing och Flamebird har ett mystiskt möte med Flash (Jay Garrick) som lovar att hjälpa dem, dock oklart med vart. Superman beger sig i slutet av nummret till New Krypton för att konfrontera Alura med nyheten att General Zod och dennes följeslagare och flytt från The Phantom Zone och Alura avslöjar kallt att det är hon som frigivet Zod och gjort honom till överbefälhavare för New Kryptons armé.

Det blir väldigt mycket ihopknytande av trådar från New Krypton-arcen och fastställa de nya förutsättningarna i Supermans värld i detta nummer. Något som skulle ha kunnat bli väldigt tråkigt att läsa men James Robinson uppehåller sig här vid de olika delarna inte längre än vad som är nödvändigt och undviker på så sätt att det blir tråkig eller trist läsning. Men det är inte heller fråga om någon fantastisk läsupplevelse heller utan Robinson gör här ett helt ok jobb, varken mer eller mindre.

Jesus Merino är en illustatör som jag inte känner till så mycket om eller har sett så mycket av. Men här gör han ett, enligt mig, väldigt bra arbete. Det är snyggt tecknat och väldigt stilrent och snyggt.

Superman #684 gör ett bra jobb med att ordna upp en del lösa trådar från New Krypton samtidigt som Parasite-storyn i början är rätt så intressant i sig. Men på det stora hela så är Superman #684 bara en ok serietidning. Det blir lite för mycket setup för att det här ska bli riktigt bra och intressant.

Legion of Super-Heroes #50 ("Hack the Infinity Net! - Enemy Manifest Conclusion")
Förlag: DC Comics
Författare: Justin Thyme
Illustratör: Ramon Bachs

Det sista numret av denna omgång av Legion of Super-Heroes är minst sagt underligt. Har man läst de två senaste nummren, och särskilt det senaste numret, så kommer man att klia sig ordentligt i huvudet och undra vad fasiken det är om pågår. För händelserna i de två senaste nummren, där Princess Projecta verkar fått psykbryt och ger sig på sina gamla team-medlemmar, ignoreras totalt i det här numret och istället väljer författaren Justin Thyme att fokusera på den parallella historien i de föregående numren om invaderande virtuella utomjordingar. Inte direkt särskilt upphetsande material...

Justin Thyme föresten... Var fasiken kom han ifrån?? Legion-veteranen Jim Shooter har ju sedan nummer 37 författat Legion of Super-Heroes, så varför har han nu helt plötsligt fått flytta på sig och ge plats för Justin Thyme. Varför kan man fråga sig? Shooter har i intervjuer sagt att den nuvarande story arcen (Enemy Manifest) skulle ha avslutats i och med nummer 54, alltså om ytterligare fyra nummer. Men DC bestämde sig för att 50 nummer fick räcka och då kallade man in Thyme för att så att säga knyta ihog säcken. Men det finns bra och det finns dåliga sätt att avsluta en serie och det är tveklöst ett skolexempel på hur man inte ska avsluta en serie.

onsdag 28 januari 2009

Snygga omslag

Både Weltklasse Serier och Junkultur har visat upp några av sina favoritomslag på sina bloggar och jag tycker det är en rätt kul idé så jag hakar på det här också och bjuder på ett omslag som betytt mycket för mitt intresse för serier när jag var yngre. Omslaget är från svenska Spindelmannen #2 från 1989. Jäkligt snyggt omslag! Synd bara att jag inte har en aning om vem som gjort det. Någon här som vet kanske?

söndag 25 januari 2009

Veckans serier - vecka 4

Astonishing X-Men #28 ("Ghost Box,Part 4")
Förlag: Marvel Comics
Författare: Warren Ellis
Illustratör: Simone Bianchi

Ända sedan Warren Ellis och Simone Bianchi tog över Astonishing X-Men från Joss Whedon och John Cassaday för fyra nummer sedan så har de etablerat tidningen som den överlägset bästa X-Men-serien just nu. Nummer 28, fjärde delen i den pågående story arcen Ghost Box, har vi fått vänta länge på, hela tre månader faktiskt. I början av november skrev Junkultur i sin blogg att Ellis och Bianchi kanske satte ribban lite väl högt i föregående nummer och att det inte nu inte längre klarar av att l
everera på denna höga nivå. Jag kan nu nu, efter det här numret säga att dessa farhågor är helt ogrundade. Både Ellis och Bianchi levererar på en nivå som är absolut toppklass och jag skulle nästan vilja påstå att detta är det bästa numret hittills, både vad gäller story och vad gäller illustrationerna.

Ellis utvecklar storyn en del här och så också interaktionerna mellan de olika karaktärerna, dock inte i lika stor utsträckning som i tidigare nummer, men det beror nog mer på att vi nu är en bra bit in i storyn och då är det också andra saker som ska förmedlas till läsaren. Men det finns fortfarande ögonblick där Ellis verkligen briljerar i hur han låter X-Men agera mellan varandra. Min personliga favorit här är förhållandet mellan Armor och Wolverine där det är en hel del roligt gnabb mellan de båda.

Det bästa med det här numret av Astonishing X-Men är Simone Bianchis illustrationer. Det ser fantastiskt snyggt ut och den rätt annorlunda siddesignen (om ni förstår vad jag menar) gör att de får en fantastiskt dynamik som visar sig från sin rätta sida då det blir dags för slagsmål. Det är fart, fläkt och fantastiskt bra action!

Slutet på det här numret är inte heller så dåligt och öppnar upp en hel del intressanta frågor som möjligen får sitt svar i nästa nummer (mutantuppfinnaren Forge verkar ha en roll att spela, frågan är bara vilken?). Hoppas nu bara att vi inte behöver vänta i tre månader eller mer på nästa nummer.

Faces of Evil: Deathstroke #1
Förlag: DC Comics
Författare: David Hine
Illustratör: Georges Jeanty

Jag har alltid föredragit DC:s legosoldat nummer 1, Slade Wilson, också känd som Deathstroke The Terminator framför Marvels "kopia" av honom, The Merc with a Mouth, Deadpool. Men nya Faces of Evil: Deathstroke #1 bjuder inte på några nyheter vad gäller Deathstroke. Faktum är att det här är en rätt sunkig, oinspirerad och dåligt konstruerad serietidning som helt och håller förlitar sig på att man som läsare köper de inblandade karaktärernas idioti för att den här serien ska kunna fungera på ett någorlunda logiskt sätt.

När vi såg Deathstroke senast (DC Universe: Last Will and Testament #1) så var han i rätt uselt skick efter att ha fått stryck av Geo-Force. Nu vaknar han upp igen inspärrad på Belle Reave-fängelset, till synes döende och fängelsepersonalen låter honom träffa sin dotter Rose, Ravager, för ett sista samtal far och dotter emellan.

Alla med åtminstone en halv hjärna kan se vart det här är på väg långt innan det händer. Att fängelsepersonalen inte ser det är rent skrattretande. Ravagers enda uppgift i den här serietidningen är att Slade ska få någon att prata med om hur han nu kommer att vara annorlunda. Att han inte längre kommer att vara en legosoldat som tar kontrakt till högst bjudande utan kommer att vara sin egen man och själv bestämma vem som kommer att leva och vem som ska dö.

Problemet med detta, som David Hine helt och hållet missar, är att detta inte på något sätt är något nytt för Deathstroke. Han har alltid varit sin egen man och själv bestämt vilka uppdrag han åtar sig. Alltså bidrar David Hine inte till att utveckla Deathstroke i någon mening och med det tycker jag hela meningen med den här one-shoten faller pladask. Jag rekommenderar er att hålla er så långt borta från den här serietidningen som möjligt och låt oss hoppas att näste författare som tar sig ann Deathstroke har ett lite större grepp om karaktären än vad Hine uppvisat här.

tisdag 20 januari 2009

Veckans serier - vecka 3

Jag ber om ursäkt för att recensionerna för förra veckans serie är ett par dagar sena, men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Hur som helst, mycket nöje!

Action Comics #873 ("New Krypton, Part Ten: Birth of a Nation")
Förlag: DC Comics
Författare: Geoff Johns
Illustratör: Pete Woods, Renato Guedes, Wilson Magalhaes

I denna månads nummer av Action Comics avslutar Geoff Johns DC:s stora story arc (New Krypton) för The Man of Steel som gått i, förutom Action Comics, Superman och Supergirl. Frågan om hur Jorden skulle hantera 100 000 kryptonianer får här ett
ganska väntat och logiskt svar, men det är ett svar som sätter upp förutsättningar för en del intressanta förvecklingar både för kryptonianerna och för Superman respektive Supergirl.

I slutet bjuds vi på två epiloger där den ena bjuder på en del intressanta avslöjanden angånde den mystiska Superwoman som dök upp ungefär mitt i New Krypton. Den andra knyter an till Supergirl och dennes mor Alura som nu skaffat tre välkända rivaler till Superman som sina allierade. Vad dessa tre nya allierade har för planer återstår att se men de är förmodligen inget som Superman skulle gilla särskilt mycket.

Storyn New Krypton lyckas till slut binda ihop många av de trådar som man la ut i början och få till en bra historia. Men det finns den del skönhetsfel och skvanker här och där, men på det stora hela fick man till en bra historia som lägger upp en del nya och spännande förutsättningar för The Man of Steel och hans vänner.

X-Infernus #2 ("Chapter Two: The Mortal Coil")
Förlag: Marvel Comics
Författare: C.B. Cebulski
Illustratör: Giuseppe Camuncoli

Eftersom Junkultur lyckades skriva en recension av första numret av X-Infernus snabbare än vad jag lyckades så tänkte jag nu ge mig i kast med nummer 2 av denna mutant-miniserie. Junkultur skrev i sin recension att X-Infernus är en serie som riktar sig till inbitna mutantfans och jag håller med om detta. Jag tycker jag har hyffsat bra koll på min X-Men historia men att hålla reda på Illyana Rasputins bakgrundshistoria verkar nästa kräva en magisterexamen i mutantkunskap. T.ex. När fick Illyana horn och klövar och började kalla sig för Darkchylde istället för Magik? Och vem fasiken är Witchfire?

Hur som helst, X-Infernus har börjat riktigt bra och jag gissar på att nästa nummer kommer att bli en riktigt slugfest då Colossus med ett gäng utvalda X-Men tar sig till Limbo för att hjälpa Colossus syster. Frågan är om Illyana verkligen behöver hjälpen? C.B. Cebulski har hittills fått till en riktigt bra grund för miniserien och jag hoppas att han fortsätter att leverera på samma höga nivå i kommande nummer och att det inte blir som så många andra miniserier som har en stark början men som mot slutet faller ganska platt.

Giuseppe Camuncoli gör ett bra jobb med att illustrera X-Infernus men jag kan bara hålla med Junkultur i att det skulle ha varit kul att se vad David Finch skulle ha gjort om han hade fått illustrera X-Infernus och inte bara göra omslagen. Hans stil känns som klippt och skuren för den här miniserien, men Finch är tyvärr upptagen med miniserien Ultimatum så vi får hålla till godo med hans snygga omslag.

fredag 16 januari 2009

Smallville - "The Legion"


Jag precis tittat på gårdagens avsnitt (avsnitt 11 från säsong 8) av Smallville, ett avsnitt som jag sett fram emot länge eftersom The Legion of Super-Heroes skulle göra sin TV-debut i det avsnittet. Hur jag fick tag i avsnittet ska vi nog tala tyst om, men jag tror ni kan gissa er till hur. ;)

Hur som helst, The Legion som avsnittet heter infriade många av mina förväntningar på avsnittet och det var kul att se hur Geoff Johns (som skrivit manuset) lyckats föra in LSH i Smallvilles värld på ett övertygande sätt samtidigt som han strör ut massor av grejer från LSH långa historia i serierna. För ett Legion-fan som jag så tycker jag det här var ett fantastiskt avsnitt och även om man inte är ett Legion-fan så är det ändå ett riktigt bra Smallville-avsnitt. Frågan är bara när säsong 8 kommer till svensk TV? Någongång i sommar eller möjligen till hösten skulle jag tro.

Recension: Hellblazer: The Family Man TPB

Hellblazer: The Family Man TPB
Förlag: Vertigo
Författare: Jamie Delano
Illustratör: Dean Motter, Sean Phillips, Steve Pugh, Ron Tiner

I sommras köpte jag lite på vinst och förlust min första Hellblazer-trades, Garth Ennis och William Simpsons Dangerous Habits. Här fick jag en alldeles utmärkt historia om den kedjerökande magikern John Constatine och dennes kamp för att lura döden sedan han fått beskedet att han drabbats av lungcancer. Dangerous Habits var, som jag sagt, en jäkligt bra historia och fick mig mer nyfiken på John Constatine och dennes äventyr. Därför så köpte precis före jul den nyutkomna traden The Family Man.

Att kalla The Family Man för nyutkommen är kanske att ta i eftersom Hellblazer har ett lite underligt sätt att ge ut trades på, vilket gör att nya och gamla historier blandas om vart annat. The Family Man samlar Hellblazer #23-24 och #28-33 från 1988. Huvudstoryn här handlar om att Constantines vägar av en händelse korsas av en kallblodig seriemördare kallad för The Family Man, en seiremördare som inte lämnar några vittnen, och det hela utvecklar sig till en dödlig katt och råtta lek där Constatine inser att han är ute på okänt vatten. "Demons I can handle - this problem is strictly human." som Constatine uttrycker sig vid ett tillfälle. Det hela utvecklar sig till kuslig och spännande historia, mycket kanske på grund av att Constatine här ställs mot mänsklig ondska och inte övernaturlig ondska i form av demoner och liknande.

Utöver denna huvudhistoria finns även fyra fristående nummer, varav två har vissa kopplingar till själva huvudhistorien. Dessa har inte samma nerv som huvudhistorien, men är ändå helt ok historier.
The Family Man är kanske inte en lika bra story som Ennis Dangerous Habits, men ändå en väldigt kompetent och spännande historia och Jamie Delano vet verkligen hur han ska ta sig in under skinnet på Constatine. Största problemet med The Family Man som jag ser det är ojämnheten i illustrationerna. Till skillnad från Dangerous Habits som uteslutande illustrerades av William Simpson så har vi här fyra olika illustratörer alla med sin egen personliga stil. Huvudhistorien är till största delen illustrerad av Ron Tiner och han gör det väldigt bra. Faktum är att alla fyra gör ett bra jobb. Problemet, som jag ser det, uppstår när man samlar alla dessa nummer i en trade så här och hux flux så har så har man fyra olika stilar som visserligen påminner en del om varandra men som ändå drar åt olika hål vilket ger ett något splittrat intryck. Jag tror det hade varit bättre om alla nummer i The Family Man hade varit illustrerade av en och samma illustratör. Men bortsett ifrån detta lilla problem så tycker jag att The Family Man är en helt ok trade som jag tycker är ett givet inköp om man gillar Hellblazer.

torsdag 15 januari 2009

Greg Rucka tar över Action Comics

Ni som följer med i serietidningsnyheterna på senare tid känner nog till alla de förändringar som kommer att göras vad gäller Superman-tidningarna, och då särskilt Action Comics efter det att New Krypton-arcen avslutats. Geoff Johns lämnar Action Comics i mars efter en fantastisk run på tidningen för att skriva Superman: Secret Origins och lämner över tyglarna till Greg Rucka som nu senaste skrivit Final Crisis: Revelations. I och med att Rucka tar över som kommer Action Comics huvudrollsinnehavare, Superman, temporärt att lämna tidningen för att, som jag förstått det dyka upp i Superman och den nya 12-delade miniserien Superman: World of New Krypton. I Supermans ställe tar de kryptoniska superhjältarna Nightwing och Flamebrid över Action Comics.

Comic Book Resources har idag en intervju med Greg Rucka om hans kommande arbete på Action Comics och vilka hans planer är för serien. Du hittar intervjun här.

söndag 11 januari 2009

Geektest 2: Justice Society of America

Eftersom det inte blir några recensioner den här veckan så tänkte jag att vi skulle leka lite "vem är vem?". Hittade den här bilden precis och tyckte den var perfekt för just det här. En liten ledtråd är att alla på bilden är eller har varit medlemmar av Justice Soceity of America. En ledtråd till får ni, den ni tror är Superman är egentligen inte Superman, i alla fall inte om vi ska vara petiga.

Årets bästa och sämsta 2008, del 5

Det här inlägget har blivit ganska så försenat, men som man brukar säga. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. I detta sista inlägg om det bästa och sämsta i serievärlden 2008 så har ska vi nu kora den bästa och den sämsta ongoing serien. Och vinnarna är...

Årets bästa serie:
Action Comics (DC): Här är det egentligen dött lopp mellan Action Comics och Green Lantern, båda två skriva av Geoff Johns. Men om jag skulle bli tvungen att välja (och det är jag) så får det bli Action Comics. Geoff Johns har här, tillsammans med Gary Frank, visat hur man kan ta äldra koncept från Supermans historia som Legion of Super-Heroes och Kandor och uppdatera dem på ett spännande sätt. Sedan ska Gary Frank har kudos för sina illustrationer i Action Comics som många gånger har varit fantastiska och dessutom gör han den kanske bästa illustrationen av Superman på mycket länge.


Årets sämsta serie:
Countdown to Final Crisis (DC): Målsättning med Countdown var ambitiös. Den skulle vara ryggraden för DC:s samtliga tidingar under året fram till Final Crisis. Dessutom ville man spinna vidare på framgången med 52, men båda dessa högflygande planer kraschlandade rätt ordentligt redan efter ett par nummer. Det blev helt enkelt för rörigt med alltför för många storylines som i slutet inte visade sig leda någonstans. Någon som kan nämna åtminstone en effekt av Countdown som hade verkningar på DC:s universum efter seriens slut? Nej precis, nada! Så här i efterhand så tycker jag Countdown var ett enda stort misslyckande och ett stort slöseri med tid.

söndag 4 januari 2009

Stukad fot visade sig vara benbrott

Ja, jag har ingen tur så här i början på året. Det som jag i torsdagskväll trodde var en rejält stukad högerfot visade sig under fredagen vara ett brutet strålben. Som om det inte var nog så räckte det inte med att bara gipsa utan jag fick veta att det här skulle operaras. Men efter omständigheterna så har det gått helt ok, och jag behövde bara tillbringa ett dygn på sjukhuset innan jag kunde hoppa därifrån på kryckor. Nu ligger jag i soffan med en gipsad och rejält svullen fot hemma oss morsan och farsan.

På grund av det här så kommer bloggandet att ligga nere ett par dagar framöver. Under tiden så får jag väl roa mig med att läsa några av de olästa seriealbum jag har i bokhyllan.

torsdag 1 januari 2009

Årets bästa och sämsta 2008, del 4

Året är bara knapp en dag gammalt och har definitivt inte börjat på bästa sätt för min del. Skulle efter nyårsfirande oss mor och far traska hem till min egen lya i förmiddags när jag halkar på en isfläck och stukar högerfoten rätt rejält. Helt klart inte en bra start på 2009! Hur som helst, i dagens inlägg om Året 2008 så handlar det om serietidningsfilmern, en av årets stora trender med blockbusters som Iron Man, Incredible Hulk, Helboy 2: The Golden Army, m.fl.

Årets bästa serietidningsfilm:
The Dark Knight (DC): För mig är det inget snack om saken. The Dark Knight är årets bästa serietidningsfilm med bred marginal. En fantastisk produktion och en vädig uppföljare till Batman Begins. Sedan ska vi inte glömma alla fantastiska skådespelarprestationer som filmen bjuder på. Att Heath Ledger är fantastisk i rollen som The Joker har nog ingen undgått att höra, men jag vill gärna lyfta fram Aaron Eckharts roll som Harvy Dent/Two-Face som en fantastisk insatts i skuggan av Ledger.



Årets sämsta serietidningsfilm:
Wanted (Top Cow): Wanted är inte direkt någon skitfilm, men i den konkurrens som rådde under året bland serietidningsfilmerna så hamnar Wanted bland bottenskrapet på listan. Synd egentligen för filmen börjar rätt bra, men tappar en hel del under filmens sista timmen.

Årets bästa och sämsta 2008, del 3

På grund av nyårstirandet så blev gårdagens inlägg försenat, men här är det nu och denna gång gäller det årets bästa respektive sämsta illustatörer.

Årets bästa illustratör:
Gary Frank (DC): Egentligen skulle flera illustratörer kunna platsa på den här positionen t.ex. Frank Queitley (All-Star Superman), Simone Bianchi (Astonishing X-Men) eller Roberto Aquirre-Sacasa (Angel: Revelations), men 2008 blev året då jag upptäckte Gary Frank. Tillsammans med Geoff Johns har han lyft Action Comics till nya höjder och gjort den till en av DC:s bästa serier i år. Dessutom tycker jag är att Franks bild av Superman är den bästa som gjorts på mycket länge. Helt i klass med klassiska Superman-illustratörer som Curt Swan eller George Perez.

Årets sämsta illustratör:
Ben Oliver (Marvel): Några av er kanske minns hur jag spydde galla över stakars Ben Oliver för hans insatser som illustratör i Young X-Men #8? Hans illustrationer, tillsammans med en urusel färgsättning, i det nummret var så dåliga att jag inte kunde koncentrera mig på storyn i nummret utan hela tiden iriterade mig på Olivers illustrationer. Nu verkar det så om Olivers insatser i Young X-Men #8 var en engångsföreteelse som förmodligen hade en del att göra med att Oliver själv tagit på sig ansvaret att färglägga nummret. Ett stort misstag! Tyvärr är detta det bestående intrycket jag har av Ben Oliver och varken tidigare eller senare under året så jag några lika dåliga illustrationer.