söndag 9 september 2007

A Preview of Things to come...

Tanken var att jag denna vecka skulle ha introducerat en ny avdelning (under namnet "i Fokus") här på Seirehyllan där jag fokuserar och går ner lite mer på djupet på en enskild karaktär, grupp, författare eller illustratör från seriernas värld. Men första inlägget i denna serie tar längre tid än vad jag har räknat med, vilket innebär att vi får vänta tills nästa vecka på denna nyhet.

Grundtanken är att jag ska försöka publicera ett sådant inlägg i månaden, där jag tittar närmare på olika karaktären, grupper, författare eller illustratörer från Marvel Comics eller DC. Ni som läst mina tidigare inlägg om Denny O'Neil och Neal Adams kommer att känna igen er i denna nya avdelning. Jag hoppas att ni kommer att gilla "i Fokus". Skulle ni ha synpunkter eller vilja komma med förslag så utnyttja kommentarsfunktionen.

Som en liten apptitretare till nästa veckas permiär så kan jag avslöja att första karaktär ut blir min egen personliga favorit oss DC Comics, nämligen Batman.

/Johan D.

onsdag 5 september 2007

Recension: Watchmen

Watchmen är en 12-nummerserie, skriven av Alan Moore och illustrerad av Dave Gibbons och utgiven av DC Comics mellan 1986 och 1987. Serien utspelar sig i ett alternativt USA 1985, där maskerade brottsbekämpare är verkliga och där konflikten mellan USA och Sovjetunionen närmar sig ett avgörande kärnvapenkrig. Handlingen kretsar krig en grupp aktiva och pensionerade superhjältar och de mysterier som kommer upp till ytan då en av dem mördas brutalt. Handlingen är följande…

Sedan Edward Blake, känd som hjälten The Comedian, blivit brutalt mördad så undersöker Rorschach omständigheterna kring hans död och blir övertygad om att någon försöker döda maskerade brottsbekämpare. Men hans tidigare kollegor är skeptiska och ser Rorschach som något av en paranoid halvgalning. Men allteftersom så börjar flera av dem inse att saker och ting inte är vad de tycks vara. Kan Rorschach ha rätt i sina konspirationsteorier?

Watchmen är en av de absolut största klassikerna i serietidningsvärlden. När Time Magazine 2005 rankade de 100 bästa engelskspråkiga romanerna från 1923 och fram till dagens datum kom Watchmen med på listan med följande motiveringen:

“told with ruthless psychological realism, in fugal, overlapping plotlines and gorgeous, cinematic panels rich with repeating motifs...a heart-pounding, heartbreaking read and a watershed in the evolution of a young medium.”

Utöver detta så har Watchmen tagit hem i stort sett samtliga priser som finns i serietidningsvärlden. Men vad är det då som gör Watchmen så speciell? Jag tror mycket har att göra med karaktärerna. Time nämnde i sin motivering psykologisk realism som en av de främsta orsakerna till Watchmens storhet och jag håller med. Karaktärerna i Watchmen är djupa, komplicerade personer som kämpar med sina egna moraliska och personliga dilemman.

En annan sak som jag tror bidragit till Watchmens storhet är Moores sätt att berätta historien på flera olika plan. Vi får ta del av dåtid såväl som nutid och berättat ur flera olika karaktärers perspektiv. I ett fall så använder sig Moore till och med av en fiktiv serietidningshistoria som ställs emot den eskalerande konflikten mellan öst och väst. Watchmen är med andra ord en mycket komplex historia full av psykologi och symbolism.

När jag läste Watchmen för första gången för inte alltför länge sedan så var det en av mina absolut starkaste läsarupplevelser överhuvudtaget. Handlingen och karaktärerna, tillsammans med Dave Gibbons underbara illustrationer griper tag i en med en kraft som jag sällan har upplevt. Känner du någon som tvivlar på serietidningars förmåga att berätta bra historier eller som anser att det är något för barnungar så be dem läsa Watchmen, jag kan nästa lova att de kommer att ändra uppfattning.


Hjältarna i Watchmen (uppifrån och ner): Dr. Manhattan,
The Comedian, Silk Spectre, Ozymandias,
Captain Metropolis, Nite-Owl och Rorschach