Årets bästa och sämsta 2008, del 2

Idag handlar det om 2008 års bästa respektive sämsta serieförfattare. Under 2008 såg vi en del nya namn som man fick upp ögonen för, men också de redan etablerade namnen som Greg Rucka, Alex Ross, Ed Brubaker, med flera fortsatte att leverera storys med hög kvalité. Men vilka serieförfattare anser jag så den bästa, respektive den sämsta under 2008?

Årets författare:
Geoff Johns (DC): Vem som är årets serieförfattare råder det inga som helst tiviel om för min del, det är Geoff Johns. Under årets lopp så har han bjudit oss på kvalitetshistorier i tidningar som Action Comics (Superman and the Legion of Super-Heroes, Brainiac), Justice Society of America (Thy Kingdom Come), Booster Gold (Blue & Gold) och inte minst Green Lantern (Secret Origins och Rage of the Red Lanterns). Det är egentligen smått otroligt att han lyckas hålla en så pass hög kvalitetsnivå på i stort sett allt han har jobbat med i år.



Årets sämsta författare:
Jim Starlin (DC): Stakars Jim Starlin har inte haft ett bra år. Först blev det något av en nitlott nar han fick förtroendet att avsluta Jack Kirbys Fourth World-saga i miniserien Death of the New Gods. Det blev inte direkt det värdiga slut jag hade hoppats på för en av Kirbys bästa skapelser, och serien som helhet var inte heller mycket att hurra för. Sedan skulle han göra Rann-Thanagar Holy War, ett slags uppföljare till Rann-Thanagar War, vilken som jag redan nämnt i gårdagens kategori, slutade i ett präktigt magplask. Nej, Starlin har inte haft ett lyckat år, men kom igen med nya tag under 2009 Jim!

Årets bästa och sämsta 2008, del 1

Nu när 2008 snart går graven så brukar de flesta seriesidor presentera någon form av "årets bästa serier-lista" och Seriehyllan vill inte vara sämre så varje dag under denna vecka kommer jag att presentera årets höjdpunkter och lågvattenmärken i ett antal olika kategorier. Först ut är årets bästa och sämsta miniserier.

Årets bästa miniserie:
Angel: Revelations (Marvel): Helt klart den bästa miniserien under året. Det var hög tid att Angel fick en lite mer ordentligt utfylld bakgrundshistoria och Roberto Aquirre-Sacasa gjorde ett mycket bra jobb i det avseendet. Gräddet på moset här var ändå Adam Pollinas illustrationer som var helt fantastiska!





Årets sämsta miniserie:
Rann-Thanagar Holy War (DC): Jim Starlin har tidigare visat att han kan skriva riktigt bra rymdserier (Infinity Gauntlet, The Infinity War t.ex.), men hans försök att göra något likande med DC:s rymdhjältar visade sig bli ett präktigt magplask! Oinspirerat och oengagerande från början till slut.





Håller ni med mig i mina val? Har jag valt rätt eller fel miniserier och vad har varit er bästa respektive sämsta miniserie under 2008? Skriv gärna en kommentar. Imorgon är kategorin årets bästa och sämsta serieförfattare.

Veckans serier - vecka 52

Så var vi då framme vid det sista Veckans serier för i år. Men var lugna, den 4 januari så drar jag igång Veckans serier för det nya året 2009. Hoppas att det år blir ett minst lika bra, helst bättre, serieår som 2008!

Invincible #57
Förlag: Image Comics
Författre: Robert Kirkman
Illustratör: Ryan Ottley

Den här veckan bestämde jag mig för att prova något och nytt och valet föll på Invincible, en serie som jag lite gran om, så var lite på vinst eller förlust som jag satte mig ner och började läsa Invincible #57.

Det första som slår mig är att det här nummret kanske inte är det bästa stället för en ny läsare att hoppa på och komma in i storyn på. Men det finns något här som väcker i alla fall min nyfikenhet och får mig att vilja fördjupa mig i Invincible. Exakt vad detta är är svårare att sätte fingret på. Kanske är det karaktärerna, kanske är det Robert Kirkman (mannen bakom den suveräna serien The Walking Dead) sätt att skriva serien som tilltalar mig, eller kanske en kombination av de båda.

Överlag tycker jag att Invincible 57 är en helt ok superhjälteserie och jag tänker nog försöka gräva fram lite tidigare nummer för att försöka ta mig in mer i den värld som Invincible utspelar sig i.


Vigilante #1
Förlag: DC Comics
Författare: Marv Wolfman
Illustratör: Rick Leonardi

Under 80-talet skrev Marv Wolfman en serie om åklagare Adrian Chase vars alter ego Vigilante jagade brottsligar på ett ganska brutalt sätt. Nu är Wolfman tillbaka med en ny Vigilante och vem som döljer sig under masken den här gången är än så länge inte helt klart. I det detta första nummer nöjer sig Wolfman med att bara avslöja hans förnamn, Dorian, och hur vidare denna nya Vigilante har några kopplingar till den gamla återstår dock att se.

I det här första nummret får Vigilante höra rykten om att en superhjälte har bytt sida och säljer information till till skurkarna. Frågan är bara vem som bytt sida... I ett försök att få mer information antar Vigilante aliaset Joe Flynn och infiltrerar Tobias Whales gangsterorganisation för att se vad skurkarna vet.

Som ett första nummer så tycker jag att denna nya Vigilante-serie är helt ok. Inte lika bra som det Wolfman presterade på 80-talet, inte ännu i alla fall, men klart godkänt för att man ska vilja läsa den och fortsätta läsa ett par nummer till om man är intresserad.

Något som däremot känns lite osäkert här är Rick Leonardis illustrationer som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst, det ser oftast rätt snyggt ut men frågan är om den här teckningsstilen passar Vigilante? Jag får nog ge tidningen en chans om återkomma angående den frågan om ett par nummer.

God Jul!

Så här på julafton så vill jag passa på att önska en riktigt god jul till alla som läsare här på Seriehyllan. Hoppas ni får det skönt och trevligt hur ni än firar julen.

God Jul!

Jason Todds död

I story arcen A Death in the Family som gick i Batman #426-429 1988-89 kunde läsarna påverka storyn direkt genom att ringa in och rösta. Den andra Robin, Jason Todd hade i det första numret blivit brutalt nedslagen, skjuten och till sist sprängd i luften av Jokern. Frågan som läsarna då skulle rösta om var om hur vidare Jason dog eller överlevde. Med tanke på Jasons impopularitet bland fansen så skulle man kunna tro att utgången var given från första början, men det var med knapp marginal som fansens röstade för att ta livet av snorungen. Ett klassiskt serieögonblick som på senare år förlorat mycket av sin ställning som klassiskt.

2005, i arcen Under the Hood, bestämde sig DC för att återuppliva Jason Todd som en halvt psykotisk, mordisk brottsbekämpare med namnet Red Hood. Det här enligt mig ett av DC:s mera korkade beslut på senare tid. Jasons död hade fram till dess kommit att ha påverkat Batmans personlighet så pass mycket att när han nu återuppstod så försvann en stor del av det som var Batman.

Nu när Batman till synes dött så kan man ju undra vad DC har för planer för Jason Todd. Hoppas bara att det inte blir Jason som får överta Batmans mask och mantel!

Veckans serier - vecka 51

Invincible Iron Man #8 ("Shipbreaking")
Förlag: Marvel Comics
Författare: Matt Fraction
Illustratör: Salvador Larocca

Invincible Iron Man #8 utgör första delen i en ny story arc, World's Most Wanted. Efter händelserna i Secrect Invasion så har Tony Starks värld helt ställts på huvud. Stark Industries är mer eller mindre i konkurs, SHIELD är upplöst och omorganiserade till HAMMER med Norman Osborn som ny ledare, dessutom har Iron Man inte det bästa ryktet om sig bland folket. Men Tony Stark har en plan, en plan som kommer att få Norman Osborn att jaga Iron Man till världens ände med alla tillgängliga medel. Vad exakt denna plan går ut ska jag inte avslöja här, men jag kan säga att databasen till The Superhuman Registaration Act spelar en stor roll i denna plan.

I Invincible Iron Mans förra arc visade Matt Fraction att han vet hur man ska skriva Tony Stark/Iron Man och anslaget till den här nya arcen lovar att fortsätta i samma spår även om mycket i Starks värld nu drastiskt förändrats. Fraction skriver just nu också Uncanny X-Men, men där tycker jag inte att han kommer upp i samma kvalité på story som han gör här i Invincible Iron Man.

Salvador Larocca fortsätter också att göra ett bra arbete med illustrationerna. Det är snyggt och stilrent och jag måste också passa på att berömma Tony D'Armata för hans jobb med färgläggningen som funkar fantastiskt bra ihop med Laroccas illustarationer.

Invincible Iron Man #8 är ett solit nummer som lovar en spännande fortsättning på arcen World's Most Wanted. Jag kommer med spänning att följa fortsättningen på denna kamp mellan Norman Osborn och Tony Stark/Iron Man.

P.S. Dark Reign har börjat riktigt bra så här långt tycker jag. Mycket bättre än Civil War och Secret Invasion. D.S.

Terra #4 ("For Those About To Rock")
Förlag: DC Comics
Författare: Justin Gray och Jimmy Palmiotti
Illustratör: Amanda Conner

Terra är en av de där karaktärerna som har en så pass komplicerad och förvirrande bakgrundshistoria att man får huvudvärk bara av att tänka på det. Men i den här miniserien där en ny Terra på allvar introduceras för oss läsare (debuten gjordes under 2005 i Supergirl #12) lyckas faktiskt författarna Justin Gray och Jimmy Paliotti att räta ut några av alla de frågetecken som finns kring Terra.

Vad man kan man säga om Terra som miniserie är att det har varit rätt så trevlig och ganska lättsam läsning. Men historien genom de fyra nummer som miniserien består av har vissa gånger känts som om Gray och Palmiotti haft lite för bråttom. Kanske hade det varit bättre om miniserien utökats med ett eller kanske två nummer och man hade fått tid att verkligen fördjupa sig i Terra som karaktär.

Terra har också fått mig att få upp ögonen för Amanda Conners illustrationer. Jag trodde först att det här var någon ny förmåga men en snabb sökning på internet visar att hon illustrerat serier sedan 1988. Hur kommer det sig att det är först nu som jag upptäcker henne?? Hur som helst, Conners illustrationer här är snygga och enkla och passar tycker jag mycket till både Terra och Power Girl. Appropå Power Girl så ska Conner, tillsammans med Gray och Palmiotti nu ge sig i kast med den nya Power Girl-tidningen som snart ska komma ut. Med tanke på trions jobb här så kan Power Girl bli rätt bra och med tanke på hur Terra slutar så är det inte helt omöjligt att Terra kommer att göra en del gästspel i den nya tidningen.

Era klassiska serieögonblick

Idag skulle jag ha postat ett nytt klassiskt serieögonblick här på Seriehyllan, men det är lite dåligt med inspiration så här i julstöket så jag tänkte er komma med förslag på vad som ska vara nästa klassiska ögonblick (som kommer att postas här på Seriehyllan dan före julafton). Så har ni något klassiskt serieögonblick så tveka inte, skriv en kommentar om det... Vem vet, kanske är det ditt serieögonblick som dyker upp här på Seriehyllan nästa gång.

Gwen Stacys död

Förutom uncle Bens död så är nog Gwen Stacys död den händelse som påverkat Spider-Man mest sedan hans debut i Amazing Fantasy #15 (1961). Det hela hände i Amazing Spider-Man #122 (1963) där Spider-Mans ärkefiende Green Goblin kidnappar Gwen och tar med henne upp till toppen på Brooklyn Bridge i New York. I den efterföljande striden mellan Spider-Man och Green Goblin kastar Goblin Gwen ner från bron. Spider-Man lyckas hindra hennes fall innan hon slår i vattnet genom att använda sitt nät, men chocken av fallet har då redan tagit livet av henne.

Gwen Stacys död är utan tvekan ett klassiska serieögonblick, men ett rätt uttjatat sådant tycker jag. Däremot är det intressant att, bortsett från diverse kloner och dubbelgångare, så har Gwen Stacy faktiskt förblivit död hela tiden. Ganska fantastiskt egentligen när man tänker på att i seriernas värld är döden i princip en roterande dörr som efter ett tag spottar ut tidigare döda karaktär, nu högst levande för att göra comeback.

Veckans serier - vecka 50

Secret Invasion: Dark Reign #1
Förlag: Marvel Comics
Författare: Brian Michael Bendis
Illustratör: Alex Maleev

Förra veckan avslutade Marvel sin stora event Secret Invasion och utan att direkt ödsla någon tid så kastar Marvel sina läsare nu rakt in i nästa stora event, Dark Reign. Secret Invasion fångade mig inte särskilt mycket, men med tanke på vad Bendis avslöjar och hintar till i det här numret så tror jag nog att jag kommer att följa Dark Reign för det här känns lovande, om inte annat för att se när det kommer att brista för Norman Osborn (tro mig det kommer inte dröja länge...).

Secret Invasion: Dark Reign fokuserar på det hemliga möte som man fick se på sista sidan i Secret Invasion #8 där Osborn samlat Doctor Doom, The Hood, Emma Frost, Namor och Loki. Jag ska inte avslöja för mycket men kontentan är att Osborn lovar dem vad de alltdi velat ha. Loki vill ha herraväldet över Asgard, Namor vill återupprätta Atlantis, och Doctor Doom vill ha tillbaka sitt Latveria. Vad Emma Frost vill ha är inte riktigt klart. I utbyte mot detta vill Osborn ha äran för att ha kommit till rätta med dessa fredsstörande element.

Brian Michael Bendis gör tycker jag ett bra arbete här och han får också mig se lite annorlunda på Secret Invasion. Inte som en enskild event utan som första akten i ett en större historia, vilket i mitt tycke gör att Secret Invasion lite mer lättförstådd. Men Bendis tolkning av Namor i det här numret långt ifrån den allmänna bilden av den självsäkre, arrogante atlantiske kungen. Inget av hur Bendis porträtterar Namor känns kungligt. Det samma kan sägas om Alex Maleevs illustrationer av samma karaktär. Läste i en annan recension av det här numret där recensenten störde sig på att han tyckte att Namor var allt för lik Maleev själv. Hur vidare det stämmer eller inte vet jag inte, men jag håller med om att det är något av ett störningsmoment.

Frånsett dessa mindre skönhetsfel så är Secret Invasion: Dark Reign en helt ok tidning och känns som en bra brygga mellan Marvels två events. Den får i alla fall mig att bli mer nyfiken på Dark Reign än vad jag var innan. Frågan är bara om det är en bra eller dålig sak?


X-Men/Spider-Man #2 ("Last Hunts")
Förlag: Marvel Comics
Författare: Christos Gage
Illustratör: Mario Alberti

Det första nummret i den här miniserien visade sig vara riktigt trevlig läsning och nummer två fortsätter i samma anda. Storyn i det här nummret utseplar sig ett par efter det som hände i första nummret. Ni som har koll på ett mutant-historia kommer att känna igen er. Den utspelar sig något efter Kraven's Last Hunt och mitt under Mutant Massacre.

Christos Gage tycker jag gör ett bra jobb här. Team-ups mellan Spider-Man och X-Men har gjorts i massor, men Gage tycker jag lyckas undvika de värsta fallgroparna med sådana historier och ändå få till en story som känns rätt fräsch. Dessutom är det hela kryddat med en del rätt skön humor. Jag skrattade gott åt Spider-Mans kommentar om hur freaky det skulle vara att ha en klon av sig själv springandes omkring, detta efter de just upptäckt kloner av de ursprungliga X-Men. Är det någon som har haft det problemet så är det Spider-Man själv.

Men den riktiga grädden på moset så att säga i det här nummret är Mario Albertis illustrationer. Mycket detaljer och förbannat snyggt. Förra veckan hyllade jag Jay Anacletos arbete på Marvels: Eye of the Camera, och frågan är om inte Alberti är på samma nivå, eller kanske till och med bättre, trots att han ar en stil som skiljer sig markant från Anacletos.

På det hela taget tycker jag att X-Men/Spider-Man är en av det bättre och mer läsvärda miniserierna just nu och det ska bli spännande att läsa de två avslutande numren och se vad det är som Mister Sinister har på gång.

Spider-Man No More

Det här klassiska serieögonblicket finner man i Amazing Spider-Man #50 (1967) i historia med titeln "Spider-Man No More" av Stan Lee och John Romita Sr. Egentligen är det inte så mycket själva storyn i sig, även om den är väldigt bra, som jag tycker är det klassiska serieögonblicket här, det kommer en fantastisk splash-page där Peter Parker har bestämt sig för att ge upp livet som Spider-Man och i en mörk New York-gränd slänger han dräkten i en soptunna och går därifrån.

Det här är en av mina absoluta favoritbilder från en serietidning över huvudtaget. Den är fantastiskt snygg och samtidigt en rätt dyster och mörk stämning över sig, något jag tycker Romita uppnår detta med rätt små och enkla medel.

Sam Ramis film Spider-Man 2 bygger i rätt stor utsträckning på händelserna i Amazing Spider-Man #50 och har dessutom en scen som nästan är en exakt kopia av just den här scenen.

"One punch!"

Detta klassiska serieögonblick är inte bara klassiskt, det är också förbaskat roligt. I Justice League #5 1987 bråkar Guy Gardner med Batman och vem som ska vara ledaren för denna nya version av Justice League. Hetlevrad som han är så tappar Guy humöret och slår Batman i ansiktet med en rak höger, vilket Batman tar ganska oberört. Nu är det Batmans tur och med ett enda slag däckar Guy som sedan ligger totalt utslagen på golvet. Reaktionerna från det övriga JL-medlemmarna är obetalbara! Särskilt Blue Beetle som står och gapskrattar och ropar "One punch, one punch!". Klassiskt! JM DeMatteis och Keith Giffen visste verkligen vad de gjorde på sin run av Justice League/Justice Leauge International.

I år har också stora delar av Justice Leauge International kommit ut i fina trades. Just nu finns tre stycken ut. Kan vara en fin julklapp till dig själv eller till någon annan som gillar serier.

Veckans serier - vecka 49

Marvels: Eye of the Camera #1 ("Chapter 1: Just One Little Thing")
Förlag: Marvel Comics
Författare: Kurt Busiek
Illustratör: Jay Anacleto

Marvels: Eye of the Camera är en fristående uppföljare till Kurt Busiek och Alex Ross klassiska Marvels från 1994. Jag har tvyärr inte läst Marvels så jag vet inte hur denna uppföljare står sig eller hur den passar ihop med originalet. Men att ha läst Marvels eller inte är inget som är nödvändigt för att kunna hänga med i den här historien.

Eye of the Camera tar sin början dagarna före en viss rymdfärd som gjorde fyra vanliga människor till superhjältar. Vi får följa fotografen Phil Sheldon och uppleva Fantastic Fours första framträdande och den efterföljande vågen av nya superhjältar i New York och världen genom hans ögon.

Att Kurt Busiek låter oss följa händelserna genom en vanlig man och inte någon superhjälte tycker jag är en av de stora styrkorna i Marvels: Eye of the Camera. Man får något av ett grodperspektiv på Marvels klassiska hjältar och Busiek lyckas också fånga känsla förändring som New York upplever i och med superhjältarnas ankomst och New York-bornas reaktioner på detta. Busiek gör också ett bra jobb genom att parallellt med dessa händelser också fokusera på Sheldons privatliv och det blir en intressant läsning att se hur Sheldon tacklar dels världsomspännande förändringar men också lika omfattande förändringar på det privata planet. Det är väldigt snyggt och bra skrivet och det är bara att applådera Busiek för ett fantastiskt välskrivet nummer.

Alex Ross är visserligen inte inblandad i den här uppföljaren men Jay Anacleto gör ett strålande jobb med sina illustrationer i Ross frånvaro. Det här är lätt veckans bäst illustrerade serietidning. Marvels: Eye of the Camera har redan blivit en ny favorit för mig och jag väntar med spänning på nästa nummer.

Supermans död och återkomst

Eftersom frågan om hurvidare Batman nu är död eller inte så tänkte jag att det kunde vara passande att som nästa klassika serieögonblick ta upp Supermans hädanfärd 1992 efter en massiv fight mot monstret Doomsday i centrala Metropolis.

Hela historien utspelade sig i samtliga då publicerade Superman-serier: Action Comics, Adventures of Superman, Superman: Man of Steel och Superman och gav upphov till några nya karaktärer som fortfarande kvar, som t.ex. Cyborg-Superman som vi senast kunde se i Sinestro Corps War och Superboy, som ju dog under händelserna i Infinite Crisis.

Storyn avslutas senare under hösten 1993 med att Superman återuppstår från det döda och bevisar att döden är långt ifrån något beständigt i seriernas värld.

Lite kuriosa med den här händelsen, i alla fall för oss här i Sverige, var att jag minns att TV-nyheterna rapporterade om händelsen, vilket måste ha varit första gången som svensk TV raporterat nyheter från serievärlden.

1974: Wolverine gör entré

"I'm the best there is at what I do, but what I do isn't very nice." -Wolverine

Med läkefaktor, adamantiumskelet, gryma sylvassa klor och en bakgrundshistoria som man ibland får huvudvärkt av att försöka reda ut. Men det gör inget! Wolverine is the best there is at what he does, och han gör det jäkligt bra redan då han gjorde sin debut i Incredible Hulk #180 (1974) då han lade sig i en fight mellan Hulk och Wendigo.

Wolverine skapades av Len Wein och John Romita Sr., men den klassiska looken för Wolverine är idag nog mer förknippad med den Dave Cockrum tog fram till Giant Size X-Men #1 (1975) Då Wolverine går med i X-Men. Sedan dess har Wolverine alltid varit en favoritkaraktär bland fansen. Genom åren har det blivt många story arcs om Wolverine och under nästa 2009 så kommer en långfilm om Wolverines ursprung med Hugh Jackman i huvudrollen på biograferna.

Vill du läsa några bra storys med Wolverine så rekomenderar jag bland annat Wolverine: The Origin och Weapon X.