Superman Chronicles

Nästa år fyller Superman 70 år! Han skapades av två unga grabbar (Jerry Siegel och Joe Shuster) från Cleveland, Ohio i juni 1938. Med detta så skapades serietidningshistoria. Världens första superhjälte såg dagens ljus!

Förra året började DC Comics att släppa TPB:s som i kronologisk ordning samlade de tidigaste Superman-äventyren. Hittills har tre volymer släppts och helt nyligen fick jag hem den första av dessa. Här får vi läsa om en Superman som ganska markant skiljer sig från dagens, bland annat så flyger han inte i början utan hoppar. Dessutom lyser superskurkarna åtminstonde till en början med sin frånvaro och Superman slås mot vanliga skurkar.

Men det är riktigt roligt att läsa de här tidiga historierna och Joe Shuster, som var den som tecknade serierna gör ett riktigt bra jobb. Kort sagt, gillar man Superman och vill ser hur det hela började så är Superman Chronicles utmärkta och väldigt prisvärda då de oftast inte kostar särskilt mycket.

Nya friska tag (förhoppningsvis...)

Jag vet att det var ett bar tag sedan jag skrev något överhuvudtaget i den här bloggen. Men nu känner jag att det är dags att ta i med nya tag och skriva mera om det vi alla älskar, nämligen serier. Så till att börja med så tänkte jag tipsa om ett av mina senaste inköp, nämligen den första av fyra volymer som går under namnet Jack Kirby's Fourth World Omnibus.

Jack Kirby var en legend inom serietidningsvärlden. Han var med och skapade serier X-Men, The Incredible Hulk och Fantastic Four. Under sjutiotalet gick han ett tag över till DC Comics och gjorde vad många har kallat hans mästerverk, ett episkt verk som kollektivt brukar kallas för Fourth World. DC Comics har nu i fyra fina inbundna volymer samlat hela Fourth World-sagan i kronologisk ordning. I denna första volym ingår Superman's Pal, Jimmy Olsen nummer 133-139, New Gods 1-3, Forever People 1-3 och Mister Miracle 1-3.

Det här är serieskapande på hög nivå och även om Kirbys Fourth World idag kan kännas lite föråldrad på sina ställen så är det här fantastiskt bra och underhållande. Helt klart värt de nästan 300 kronorna som volym 1 kostar. Jag hade inte tidigare stött på något av Jack Kirby, men det här fick mig verkligen att bli sugen på mer, och de tre kommande volymerna står redan på inköpslistan. Nu gäller bara att få pengarna att räcka till...

Mycket att göra...

Jag vet att jag lovat nya inlägg (nya i Fokus-inläggen t.ex.) till bloggen, men just nu är jag väldigt upptagen med att skriva en B-uppsats i historia, vilket gör det svårt för mig att finna den tid och energi jag känner att jag behöver lägga på inläggen för att de ska bli bra. Därför så kommer jag tills uppsatsen är klar att bara posta kortare inlägg, med nyheter och liknande. Har vi tur kanske jag kan få in en mindre recension eller liknande.

De nya i Fokus-inläggen som jag i senaste inlägget sa skulle komma kommer på grund av det här att skjutas upp för en tid och återkomma lite senare fram över.

A Preview of Things to come...

Tanken var att jag denna vecka skulle ha introducerat en ny avdelning (under namnet "i Fokus") här på Seirehyllan där jag fokuserar och går ner lite mer på djupet på en enskild karaktär, grupp, författare eller illustratör från seriernas värld. Men första inlägget i denna serie tar längre tid än vad jag har räknat med, vilket innebär att vi får vänta tills nästa vecka på denna nyhet.

Grundtanken är att jag ska försöka publicera ett sådant inlägg i månaden, där jag tittar närmare på olika karaktären, grupper, författare eller illustratörer från Marvel Comics eller DC. Ni som läst mina tidigare inlägg om Denny O'Neil och Neal Adams kommer att känna igen er i denna nya avdelning. Jag hoppas att ni kommer att gilla "i Fokus". Skulle ni ha synpunkter eller vilja komma med förslag så utnyttja kommentarsfunktionen.

Som en liten apptitretare till nästa veckas permiär så kan jag avslöja att första karaktär ut blir min egen personliga favorit oss DC Comics, nämligen Batman.

/Johan D.

Recension: Watchmen

Watchmen är en 12-nummerserie, skriven av Alan Moore och illustrerad av Dave Gibbons och utgiven av DC Comics mellan 1986 och 1987. Serien utspelar sig i ett alternativt USA 1985, där maskerade brottsbekämpare är verkliga och där konflikten mellan USA och Sovjetunionen närmar sig ett avgörande kärnvapenkrig. Handlingen kretsar krig en grupp aktiva och pensionerade superhjältar och de mysterier som kommer upp till ytan då en av dem mördas brutalt. Handlingen är följande…

Sedan Edward Blake, känd som hjälten The Comedian, blivit brutalt mördad så undersöker Rorschach omständigheterna kring hans död och blir övertygad om att någon försöker döda maskerade brottsbekämpare. Men hans tidigare kollegor är skeptiska och ser Rorschach som något av en paranoid halvgalning. Men allteftersom så börjar flera av dem inse att saker och ting inte är vad de tycks vara. Kan Rorschach ha rätt i sina konspirationsteorier?

Watchmen är en av de absolut största klassikerna i serietidningsvärlden. När Time Magazine 2005 rankade de 100 bästa engelskspråkiga romanerna från 1923 och fram till dagens datum kom Watchmen med på listan med följande motiveringen:

“told with ruthless psychological realism, in fugal, overlapping plotlines and gorgeous, cinematic panels rich with repeating motifs...a heart-pounding, heartbreaking read and a watershed in the evolution of a young medium.”

Utöver detta så har Watchmen tagit hem i stort sett samtliga priser som finns i serietidningsvärlden. Men vad är det då som gör Watchmen så speciell? Jag tror mycket har att göra med karaktärerna. Time nämnde i sin motivering psykologisk realism som en av de främsta orsakerna till Watchmens storhet och jag håller med. Karaktärerna i Watchmen är djupa, komplicerade personer som kämpar med sina egna moraliska och personliga dilemman.

En annan sak som jag tror bidragit till Watchmens storhet är Moores sätt att berätta historien på flera olika plan. Vi får ta del av dåtid såväl som nutid och berättat ur flera olika karaktärers perspektiv. I ett fall så använder sig Moore till och med av en fiktiv serietidningshistoria som ställs emot den eskalerande konflikten mellan öst och väst. Watchmen är med andra ord en mycket komplex historia full av psykologi och symbolism.

När jag läste Watchmen för första gången för inte alltför länge sedan så var det en av mina absolut starkaste läsarupplevelser överhuvudtaget. Handlingen och karaktärerna, tillsammans med Dave Gibbons underbara illustrationer griper tag i en med en kraft som jag sällan har upplevt. Känner du någon som tvivlar på serietidningars förmåga att berätta bra historier eller som anser att det är något för barnungar så be dem läsa Watchmen, jag kan nästa lova att de kommer att ändra uppfattning.

Hjältarna i Watchmen (uppifrån och ner): Dr. Manhattan,

The Comedian, Silk Spectre, Ozymandias,

Captain Metropolis, Nite-Owl och Rorschach

Spider-Man: Kraven's Last Hunt

I och med att friidrotts-VM är i full gång borta i Japan så har jag inte haft tid att skriva något längre inlägg den här veckan. Istället blir det ett litet inköpstips. Jag fick hem Spider-Man: Kraven's Last Hunt (omslaget ser ni här till vänster), en klassisk Spider-Man historia som jag och förmodligen många andra ser som en av de bästa historier med Spider-Man som skrivits.

Denna utgåva av klassikerna lär inte göra någon besviken. Snyggt, stilrent omslag i svart och rött och dessutom inbunden (hardcover), att den kostade så lite som 159 kr (oss bokus.se) så får den räknas som ett riktigt fynd.


Jag postar en länk här direkt till boken på bokus.se: http://www.bokus.com/b/9780785123309.html

P.S. Märkte nu att Bokus höjt priset på boken med tio kronor, men det är fortfarande väldigt billigt. D.S.

Marvel vs. DC – vilka är bäst? (Del 2 av 2)

Jag ber om ursäkt för att detta inlägg är lite försenat, men det blev inte riktigt kart i tid. Men hur som helst så är det nu färdigt så mycket nöje!

90-talet: Nu börjar vi närma oss slutet av denna ”tävling”. Vem, Marvel eller DC, kommer att vinna striden om nittiotalet? Jag måste nog erkänna att jag från detta årtionde mest har läst serier från Marvel så ni kan nog gissa vart detta kommer att sluta… Hur som helst, vad hände i serierna under nittiotalet? Ja två historier som jag omedelbart kommer att tänka på är Marvels gigantiska Onslaught Saga och den efterföljande storyn Heroes Reborn, fina historier som bjöd på bra storys och fina illustrationer. Dessutom ser jag nittiotalet som något av ett X-Men årtionde, särskilt i slutet av nittiotalet då Marvel gav oss underbara The Magneto War och The Hunt for Xavier. Båda två tillhör fortfarande nog av det bästa jag läst vad gäller X-Men.

Men DC då? Hade de inte alls någonting bra under nittiotalet? Jo, det hade de. Faktum är att DC Comics skapade en världsnyhet 1993 då man tog livet av sin äldsta karaktär, Superman, i historien The Death of Superman. Men The Man of Steel var inte död länge utan, som så ofta i seriernas värld, återuppstod från det döda.

Överlag så tycker jag att kvalitén på Marvels serier under nittiotalet överstiger DC:s under samma period och därför så vinner Marvel ronden om nittiotalet.

Marvel: 3 DC: 2

2000-talet: Vad kan man säga om DC och Marvels insatser under det första årtiondet av 2000-talet, vilket det fortfarande är tre år kvar på? Rent generellt för båda är att man fått fram flera mycket bra storylines, mycket tack vare väldigt duktiga författare som t.ex. Grant Morrison, Geoff Johns, Joss Whedon, Ed Brubaker, mfl. DC började 2004 lägga grunden för Infinite Crisis (som har starka kopplingar till klassiker Crisis on Infinite Earths) i ett antal olika storylines så som Identity Crisis, Day of Vengeance, The Rann-Thanagar War och The OMAC Project. Efter de omvälvande händelserna i Infinite Crisis tog serien 52 över och berättade historien om det förlorade året i DC:s universum efter Crisis. Just nu har DC börjat nedräkningen (i och med Countdown) till den sista delen det som nu beskrivs som en trilogi (med Crisis on Infinite Earths och Infinte Crisis som de två första delarna), nämligen Final Crisis. Vad som kommer att hända i Final Crisis får vi vänta tills 2008 innan vi vet.

Marvel då? Vad har de producerat under 2000-talets första sju år? Det första man kommer att tänka på är den massiva storylinen Civil War, där ett inbördeskrig utbryter mellan Marvels superhjältar och alla tvingas välja sida. Vänner har nu blivit fiender. Civil War avslutades ungefär i slutet av 2006 men effekterna av konflikten är klart synliga i samtliga av Marvels titlar just nu.

En annan omvälvande storyline som Marvel publicerat är Decimation. Storyn är en direkt fortsättning på händelserna i House of M och premissen är denna att antalet mutanter i världen nu helt plötsligt sjunkigt från flera tusen till cirka 200. Decimation är utmärkt och bättre tycks det bli i Marvels kommande X-Men storys som Endangered Species och Messiah Complex.

Även om Marvel har publicerat en hel del riktigt bra material de senaste åren så anser jag att DC har varit strået vassare på de flesta plan. Jag älskar Identity Crisis, Infinite Crisis och 52 som är helt underbara att läsa. Sedan ska man inte glömma bort vad DC gjort med enskilda titlar där Green Lantern är ett lysande exempel där man nu återupplivat Hal Jordan som Green Lantern. Dessutom verkar den pågående storynlinen i Green Lantern och Green Lantern Corps (The Sienstro Corps War) vara något alldeles speciellt. Alltså går poängen till DC Comics, vilket alltså innebär att matchen blir oavgjord!

Marvel: 3 DC: 3

Marvel vs. DC – vilka är bäst? (Del 1 av 2)

Egentligen är detta ganska oviktigt, är man ett fan av serier så läser man det mesta oavsett om det kommer från det ena eller det andra förlaget. Men för skojs skulle så tänkte jag ändå ge mig på en lite jämförelse förlagen emellan och se vilken som varit bäst under de senaste fyrtio åren. Självklart är detta långt ifrån någon objektiv jämförelse utan följer helt mitt eget tycke och smak. Men nog pratat, nu kör vi igång. Först ut – 1960-talet.

1960-talet: Det här årtiondet går utan tvekan till Marvel Comics. Medan DC Comics, i mitt tycke inte kom med särskilt mycket nytt, vare sig kreativt eller annat så verkade det spruta av kreativitet oss nybildade Marvel Comics. Stan Lee hade ett finger med i det mesta och tillsammans med medarbetare som t.ex. Jack Kirby och Steve Ditko skapade han en mängd nya, klassiska titlar som Fantastic Four, The Avengers, Amazing Spider-Man, The Increedible Hulk och X-Men. Samtliga titlar som skapat många underbara och minnesvärda karaktärer (de flesta är kvar än idag). 1-0 till Marvel Comics!
Marvel: 1 DC: 0

1970-talet: Sjutiotalet är ett årtionde där det är långt mycket svårare att hitta någon klar vinnare. Både DC och Marvel gör fina insatser i sina respektive serier. DC fick stora framgångar med Green Lantern/Green Arrow (O’Neil & Adams) och med arbetet på Batman-titlarna, lett av Denny O’Neil, Marshall Rogers, Neal Adams och Steve Englehart, där man som sagt lyckades rädda Batman från att fall i glömska och åter göra honom populär. Marvel Comics å andra sidan hade det flesta av sina framgångar under sjutiotalet i slutet av årtiondet. I och med att John Romita Sr. tog över Amazing Spider-Man efter Steve Ditko, nådde man oanade höjder av framgång, och än idag så är Romita intimt förknippat med Spider-Man.

Efter att blivit nedlagd i slutet av 60-talet återkom X-Men i en ny tappning under titeln Uncanny X-Men och författaren Chris Claremont och illustratören John Byrne lyckades göra de tidigare inte allt för populära mutanterna till en av Marvels bäst säljande. Ungefär samma sak lyckades en ung Frank Miller med då åtog sig den lite bortglömda karaktären Daredevil, gjorde om honom och fick en stor framgång. Så sjuttiotalet är svår att finna en vinnare i. Både Marvel och DC är starka under detta årtionde så jag tänker ge båda varsin poäng och förklara 1970-talet för oavgjort!
Marvel: 2 DC: 1

1980-talet: Åttiotalet är ett långt mycket enklare årtionde att utse en vinnare mellan Marvel och DC än det föregående årtiondet. Egentligen kan det här bara gå på ett sätt och det är med en promenadseger för DC Comics. Visserligen presterade en hel del bra material under åttiotalet så t.ex. utmärkta Secret Wars I & II. Men det räcker inte på långa väger för att slå det Marv Wolfman och George Perez åstadkom 1985 med den enorma crossovern Crisis on Infinite Earths som gjorde om DC-universumet i grunden. Någonting liknande hade aldrig tidigare gjorts i seriesammanhang och Infinite Earths blev en omedelbar klassiker, och i och med DC:s senaste projekt (Infinite Crisis och kommande Final Crisis) är den åter aktuell.

Men det är inte bara Crisis on Infinite Earths som ger DC segern under åttiotalet. Frank Miller, som i slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet hade arbetat med Daredevil för Marvel gick nu till DC och tog sig an Batman i två olika historier: Batman: Year One (tillsammans med David Mazzucchelli som illustratör, 1987) och The Dark Knight Returns (1986). Särskilt The Dark Knight Returns blev enormt framgångsrik och Miller, i likhet med O’Neil och Adams, lyckades gestaltade Batman i en ny version som var mer realistisk än tidigare, men också mer våldsam. Alltså en seger för DC Comics!

Marvel: 2 DC: 2

Nästa vecka fortsätter matchen mellan DC Comics och Marvel Comics. Då gäller det nittotalet och det första årtiondet av 2000-talet. Så fortsättning följer nästa onsdag!

Captain America tillbaka från det döda?

Vanligtvis uppdaterar jag bloggen varje onsdag, men denna nyhet som jag precis hittade på Newsarama.com var tillräckligt intressant för att vara värt ett extra inlägg... Det verkar som att Captain America ska göra comeback. Väldigt intressant, särskilt eftersom författare Ed Brubaker tog livet av karaktären tidigare i år (Captain America #25). Ännu mer intressant är att Alex Ross (Kingdom Come, Justice, m.fl.) kommer att vara involverad i Captain Americas återkomst, dock inte som illustratör utan Ross kommer att ha hand om design, omslag och dessutom vara medförfattare till storyn tillsammans med Jim Krueger.

Läs mer i Newsaramas intervju med Alex Ross där han berättar med om projektet.

http://www.newsarama.com/Chicago_07/Marvel/Ross_Return.html

Dennis ”Denny” O’Neil

Förra veckan skrev jag om illustratören Neal Adams och hans karriär. Den här veckan står en av Adams främsta medarbetare, författaren Dennis ”Denny” O’Neil, i fokus.

O’Neil växte upp i S. Louis, Missouri och började efter en kort tid i flottan att skriva för en mindre lokal tidning där hans arbete uppmärksammades av Roy Thomas, en av författarna på Marvel Comics. Thomas föreslog att O’Neil skulle göra Marvels författartest, vilket innebar att sätta dialog till ett fyra sidors utdrag ur Fantastic Four. O’Neils bidrag imponerade på Marvels grundare, legenden Stan Lee, tillräckligt mycket för att erbjuda honom arbete.

Dock blev det en relativt kort period på Marvel Comics för Dennis där han bland annat skrev sex nummer av Dr. Strange samt ett nummer av Daredevil innan han började arbeta på Charlton Comics, där han arbetade under Dick Girodano och skrev under pseudonymen Sergius O’Shaugnessy i ett och ett halv år.

När Girodano 1968 blev erbjuden jobb som redaktör på DC Comics så tog han med sig ett antal av Charltons författare, däribland Dennis O’Neil. O’Neil kom alltså till DC Comics i slutet av 60- och början på 70-talet, en period präglad av stor kreativ förändring oss DC. I början av arbetet på DC Comics skrev han ett flertal nummer av serien The Creeper, om en ny hjälte (skapad av medskaparen av Spider-Man, Steve Ditko) med samma namn. Efter The Creeper arbetade han på Wonder Woman och Justice League of America. Wonder Woman blev ingen större framgång, kanske för att O’Neil bland annat tog bort hennes krafter, kastade ut henne från Amazonernas samhälle. Bättre lycka hade han med Justice League där han introducerade socialt och politiskt präglade historier, något som skulle komma att prägla flera av hans senare verk, t.ex. arbetet på Green Lantern/Green Arrow där han också för första gången kom att arbeta tillsammans med Neal Adams.

Under 1970-talet gör han det arbete som han är mest känd för, nämligen som författare och senare redaktör för Batman. Sextiotalets Batman hade, som jag nämnde förra veckan, lidit en hel del av TV-serien Batman rätt knäppa stil och mycket av den knäppheten återfanns i serierna vilken man i slutet av 60-talet börjat tröttna på av försäljningssiffrorna att döma. DC funderade allvarligt på att lägga ned Detective Comics, den ledande Batman-serietidningen, och O’Neil och Adams gav en sista chans att rädda titeln från nedläggning. De lyckades, och skapade mycket av den bild av Batman som vi har idag. Den mörka, hotfulla men briljanta detektiven som vi alla älskar.

Neal Adams – En Batman-legend

Den sextiosexåriga illustratören Neal Adams hör till en av legenderna i serietidningsbranschen. Han började sin karriär ganska blygsamt som assistent på olika seriestrippar (bland annat välkända Rip Kirby) innan han 1968 började arbeta för DC Comics och fick en omedelbar framgång med karaktären Deadman i tidningen Strange Adventures.

Framgången med Deadman ledde till att han fick arbete oss DC:s huvudkonkurrent Marvel Comics där han ett kort tag jobbade på serietidningen X-Men tillsammans med författaren Roy Thomas. Tyvärr lades X-Men ner efter nummer 63 (december 1969), men de samarbetade även på storyn The Kree-Skrull War vilken ingick i The Avengers nr. 93-97 vilket ledde till stor framgång och som anses vara något av det bästa som Marvel producerat under perioden.

I början av 1970-talet återkom Neal Adams till DC Comics och parades ihop med författaren Dennis ”Denny” O’Neil. Tillsammans tog de sig an karaktärerna Green Arrow och Green Lantern, placerade dem i en och samma tidning och lät dem göra en road-trip genom USA. Tidningen ledde till en viss kontrovers eftersom O’Neil skrev historier fyllda av kritik och kommentarer om det amerikanska samhället.

Green Lantern vol. 2 #76 (April 1970)

Efter Green Lantern/Green Arrow tog Adams och O’Neil sig an en av DC Comics äldsta karaktärer, nämligen Batman som skapats av Bob Kane 1939. De gjorde om karaktären och tog honom helt bort ifrån den lite knasiga stil och känsla som kännetecknat Batman under 60-talet (mycket tack vare TV-serien med Adam West som Batman) och tog honom mer tillbaka till rötterna med en mörkare och hotfullare känsla och stil än tidigare.

Adams jobbade under större delen av 70-talet på DC Comics olika Batman-titlar och hans illustreringar av The Dark Knight har präglat den moderna bilden av Batman. Mycket tack vare hans arbete med Batman har Neal Adams verkligen blivit en legend inom serietidningsbranschen och en favorit oss fansen. En fingervisning om hans storhet och popularitet är att DC Comics har samlat och gett ut samtliga Batman-nummer som Adams arbetat på i tre fina inbundna böcker (Batman Illustrated), vilka alla finns utgivna på svenska under titeln Batman – Klassiska serier.

Neal Adams tillhör en av mina absoluta favoritillustratörer, främst för hans arbete med Batman. Det är en njutning att titta på hans illustrationer, titta bara på klassiska Daughter of the Demon från 1971. Fantastiska bilder! Dessutom är Neal Adams, tillsammans med Dennis O’Neil, skapare av en de bästa Batman-skurkarna i modern tid, Ra’s al Ghul. Just nu arbetar Neal Adams mest med egna serietidningsprojekt utanför DC och Marvel Comics men återkommer lite då och då, mest som omslagsillustratör.

Välkomna!

Varför en blogg om serietidningar? Jo, dels för att jag är ett stort fan av serietidningar och dels för att en mycket stor del av det amerikanska serietidningsutbudet aldrig når oss i Sverige. Idag publiceras bara Spider-Man och vissa valda X-Men serier här i Sverige, men det finns så mycket mer amerikanska kvalitétsserier än dessa att tillgå. Det finns t.ex. inte en enda titel från Marvel Comics största konkurent DC Comics (de som står bakom Superman, Batman och många andra klassiska karaktärer) på den svenska marknaden.

Men det finns ett sätt att komma runt detta problem och lösningen heter TPB (Trade PapperBack), vilket är ihophäftade serier där man samlat nummer som på något sätt hör ihop med varandra. Dessa TPB:s går, i och med internet, ganska lätt att få tag på för en billig penning. Detta blir ett utmärkt sätt för oss serietidningsfans som vill hålla sig uppdaterade om vad som händer i sina favoritserier, och dessutom är det en utmärkt chans att få tag i gamla klassiker.

Här på SerieHyllan kommar jag att skriva ned mina egna tankar om serietidningar, dess karaktärer och deras skapare. Jag kommer också att ta upp vissa nyheter som på ett eller annat sätt berör serietidningsvärlden. Vill ni följa det jag skriver så ska ni kolla in bloggen en gång i veckan då det är då jag kommer att uppdatera bloggen. Så läs mycket serier till nästa vecka.

/Johan D.