Veckans serier - vecka 8 (100:e inlägget!!)

Idag firar Seriehyllan sitt 100:e inlägg och det firas med två nya färska rencensioner, den här veckan av två Marvel Comics serier, Amazing Spider-Man #587, som verkar a hämtat sig väldigt bra sedan One More Day-fiaskot, och nya Dark Avengers #2.

Amazing Spider-Man #587 ("Character Assassination, Part Three")
Förlag: Marvel Comics
Författare: Marc Guggeinheim
Illustratör: Barry Kitson

Jag tror vi nu helt kan glömma hela debaclet med One More Day, för enda sedan denna omdiskuterade rebooten av Spider-Man så har kvalitén på historierna varit i stigande. Spider-Man har blivit spännande igen, och det mycket tack vare att Marc Guggeinheim har tagit Spidey i viss mån tillbaka till grunden, till det som verkligen gjorde Spidey populär. Amazing Spider-Man #587 andas gammal klassisk Spider-Man mycket tack vara Guggeinheim men också John Romita Jr, men samtidigt så har man också lyckats att hålla Spider-Man modern och inte minst spänannde. En svår balansgång men en som Guggeinheim och Romita klarar av.

I detta nummer, den tredje delen i den pågående story arcen Character Assassination bollar Guggeinheim med flera bollar samtidigt, hoppandes dels mellan det pågående borgmästarvalet i New York, nya avslöjande om det så kallade spider-tracer killings, men merparten av numret upptas av att Spider-Man nu blivit arresterad av Polisen och ställd inför rätta. Till Spideys hjälp dyker Matt Murdock/Daredevil upp för att hjälpa till med den rättsliga problematiken.

Jag måste säga att Marc Guggeinheim verkligen har fått till samspelet mellan Spider-Man och Daredevil här och jag skrattade gott både en om två gånger åt en del sköna repliker från de båda. Ett exempel är Daredevils replik till en av poliserna efter att han avbrutit deras förhör med Spider-Man: "I'm a bild lawyer with a history of incarceration and personal tragedy. What in that make-up makes you think I have a sense of humor?". Ni som känner till vad Daredevil fått utstå de senaste åren förstår säkert vad han menar...

Efter One More Day så bojkottade jag i stort sett Amazing Spider-Man i protest mot det ändringar som gjordes, men de senaste månaderna så har jag sneglat på ett nummer här och ett nummer där av tidningen och insett att Amazing Spider-Man nu är bättre än på länge. Så jag tror ni nu alla kan förpassa One More Day till glömskan mörkaste vrår och fokusera på vad som händer Spidey här och nu. Bra serier är ju trots allt bra serier.


Dark Avengers #2
Förlag: Marvel Comics
Författare: Brian Michael Bendis
Illustratör: Mike Deodato

Dark Avengers #2 får nog betecknas som veckans bästa serie. Brian Michael Bendis och Mike Deodato ger oss här ett spektakulärt nummer där Dark Avengers strax efter presskonferensen i förra numret beger sig till Latveria för att hjälpa Doctor Doom som är anfallen av en seriöst förbannad Morganna Le Fey och under striden som följer visar Bendis med all tydlighet att dessa Avengers inte är rädda att ta till drastiska metoder för att lösa sina problem.

Jag läste i en amerikansk recension av det förra numret där recensenten tyckte att Dark Avengers kändes som Thunderbolts men med lite bättre marknadsföring. Visst kan man se tydliga kopplingar mellan de två titlarna. I stort sett hälften av medlemmarna i Dark Avengers är ju tidigare medlemmar av Thunderbolts. Också de dysfunktionella dragen, både i teamet och bland karaktärerna, är något som Dark Avengers delar med Thunderbolts, men jag tycker att Bendis ändå lyckas särskilja de två och Dark Avengers är, i alla fall hittills, tillräckligt stark för att stå stadigt på egna ben.

Det återstår att se vad Bendis har för planer för Dark Avengers framöver men jag tycker att serien har fått en riktigt bra start så här långt. Mike Deodato bjuder på massor av ögongodis i det här numret med sina knivskarpa illustationer och visar att han just nu kanske är den bäste illustratör Marvel har i still stall. Titta bara på helsidesbilden där The Sentry gör processen kort med Morgana. Utsökt!

Lika som bär...

Ibland undrar man vilket omslag som appar efter vilket omslag. Jag satt och ströbläddrade genom bilder på omslagen till Uncanny X-Men #136 från 1980 och tänkte "Vänta lite, det där känns igen. Har jag inte sett det där förutt i en annan tidning...?" Efter lite tankemöda så kom jag på vilken tidning som jag tänkte på, Crisis on Infinite Earths #7 från 1985. Visst är de slående lika varandra och i alla fall den här gången så ser det ut som om DC har apat efter Marvel var gäller omslagsdesignen.

Tidig födelsdagspresent

Jag fyller år om två veckor (2 mars) och eftersom resten av familj och släkt inte alltid har samma prioriteringar vad gäller bra födelsedagspresenter, detta gäller särskilt seriealbum och annat serierelaterat. Så vill man vara säker på att något i serieväg så får man ofta ordna det själv. Så jag beställde ett gäng album från The Book Depository i förra veckan och idag fick jag paketet innehållande Green Lantern: Secret Origins (HC), Hellblazer: The Fear Machine (TPB), Hellblazer: The Laughing Magician (TPB) och Essential X-Men Vol. 3 (TPB). Så nu har jag en del att läsa framöver.

En annan glad nyhet är att jag idag äntligen har blivit av med gipset från min högra ben som jag gick och bröt på nyårsdagen. Det känns otroligt skönt att nu få slippa den där stora klumpen. Nu återstår lite sjukgymnastik och sedan så ska benet vara tillbaka i gammal gold form.

Veckans serier - vecka 7

Ingocnito #2
Förlag: Marvel Icon
Författare: Ed Brubaker
Illustatör: Sean Phillips

Ed Brubaker och Sean Phillips har fått mycket beröm för sina serier, inte minst Criminal men också Sleeper. Ingocnito är deras nyaste serie tillsammans och ni som läst Criminal lär nog känna igen stilen då Ingocnito går lite i samma Noir-stil som Criminal.

Serien handlar om Zack Overkill en superskurk som nu lever under vittnesbeskydd sedan hans bror dött i en eldstrid. Han avskyr sitt ya liv som laglydig medborgare men finner en dräglig existens genom att extraknäcka på kvällarna som superhjälte.

I likhet med Criminal så är Incognito en nattsvart historia med inte särskilt mycket ljus och med karaktärer som hela tiden har egna motiv och agenda som de själviskt driver. Första numret av serien var något av en besvikelse, inte för att den var särskilt dålig utan mer på grund av väldig uppskruvade förväntningar som inte helt infriades. Men detta nummer bygger vidare på de första och Brubaker och Phillips visar här på vilken potential som verkligen finns i Incognito. Brubaker håller storyn tajt och bjuder på en hel del tvära kast och svängar som får oss att omvärdera vad vi har trott oss veta om en viss karaktär.

Sean Phillips illustrationer är precis som i Criminal utsökta. Det är mycket mörka skuggor, vilket bidrar till seriens Noir-känsla. Riktigt bra. Det återstår dock att se om Incognito kommer att bli lika bra som exempelvis Criminal, men vad Brubaker och Phillips har visat upp i de två nummer som hittills kommit ut visar på att det finns potential i serien så det är inte helt omöjligt att Incognito kommer att komma upp i samma kvalitetsnivå som Criminal eller kanske till och mer högre. Hur som helst så kommer jag att följa serien så gott jag kan framöver för att se hur det blir med den saken.

Batman and the Outsiders Speical #1
Förlag: DC Comics
Författare: Peter J. Tomasi
Illustratör: Adam Kubert

Batman and the Outsiders Speical #1 blev lite av en överraskning för min del. Jag hade väntat mig en ganska ordinär historia men fick i stället en väldigt välskriven och på sina ställen rätt gripande historia där Alfred Pennyworth får ett sista uppdrag av Bruce Wayne/Batman, att sätta ihop ett nytt team av Outsiders.

De första tio sidorna i serien är en väldigt gripande kärleksförklaring mellan Alfred och Bruce Wayne. Ett värdigt farväl till The Dark Knight och en fantastisk hyllning till det närmast far-och-son förhållandet mellan Alfred och Batman. Efter denna känslomässiga inledning beger sig Alfred ut i världen för att rekrytera medlemmarna till ett nytt Outsiders och det blir en del bakanta ansikten men också några mindre bekanta som dyker upp. Alla karaktärerna presenteras på bara ett par sidor var men Peter Tomasi lyckas effektivt på dessa få sidor förmedla kärnan oss dessa karaktärer.

Adam Kuberts illustrationer är, liksom Tomasis manus, fantastiska. Fina detaljer och en lite ovanlig sidlayout då Kubert valt att illustrera hela serien i spreads, med undantag av första och sista sidan. Lite ovanligt, men det funkar riktigt bra.
Batman and the Outsiders Special #1 är mycket nära en fullpoängare. Att numret saknar rena action-element gör inte något, särskilt då Tomasi gör ett så fantastiskt bra jobb med de karaktärerna. Vem som kommer att skriva Batman and the Outsiders #15 och framtida nummer vet jag inte riktigt men efter det här så hoppas jag innerligt att det är Peter Tomasi efter det här numret.

Veckans serier - vecka 6

Den här veckan har varit väldigt stark för Marvels del med flera intressanta nya serietidningar som t.ex. Astonishing Tales, Agents of Atlas med flera. Black Panther #1 skulle också ha kommit ut den här veckan men jag har inte sett röken av den. Har den möjligen åkt på förseningar i sista minuten kanske? På DC-fronten så bjöds det inte på så mycket intressant. Det bästa var nog att Final Crisis: Legion of Three Worlds #3 äntligen kom efter en lång försening. Nåja, recensionerna denna vecka bjuder på två Marvel-titlar: Secret Warriors #1 och Punisher #2.

Secret Warriors #1 ("The Secret Warriors: Chapter 1")
Förlag: Marvel Comics
Författare: Brian Michael Bendis, Jonathan Hickman
Illustratör: Stefano Caselli

Nick Fury och hans nya team av superhjältar försvann efter avslutningen av Secret Invasion, men nu gör de comeback i en ny egen ongoing-serie, Secret Warriors. Nu när Furys gamla organisation, SHEILD har upplösts och omorganiserats till HAMMER så är Fury och hans team helt ensamma i en värld som vänts upp och ner i och med Norman Osborn. Men Fury har ingen aning om hur pass åt helsike världen har gått innan han gör en raid mot en topphemlig f.d. SHIELD-bas och lyckas komma därifrån med väldigt hemliga dokument vilka resulterar i en väldigt spännande chiffhanger och kastar skuggor över stora dela av Marvel-universumets historia och då inte minst SHIELD:s.

Bendis och Hickman har här skapat ett väldigt starkt första nummer som får mig att knappt kunna vänta på nästa nummer i denna nya serie, och detta inte bara på grund av den högst oväntade cliffhangern i slutet utan också på grund av hur Bendis och Hickman tagit sig an Nick Fury. Den åldrade super-spionen är helt klart den drivande kraften i denna tidning.

Lika bra som Bendis och Hickmans story är lika bra, om inte bättre, är Stefano Casellis illustrationer. Den mörka, något skitiga stilen tillsammans med Daniele Rudonis användande av nästan uteslutande mörkare färger känns helt rätt för serien.

Secret Warriors #1 är en utomordentligt stark och imponerande start för en nya serie och känns, i alla fall för mig, som den klart bästa serien den här veckan.

Punisher #2 ("Living In Darkness, Chapter 2")
Förlag: Marvel Comics
Författare: Rick Remender
Illustatör: Jerome Opena

Om det inte hade varit för att Junkultur hade skrivit så varmt om Punisher #1 tidigare i veckan så hade jag aldrig plockat upp detta andra nummer av den nya Punisher-serien. Jag erkänner villigt att jag aldrig varit något fan av Punisher som karaktär, men lika villigt erkänner jag att den här omstarten av Punisher funkar förvånansvärt bra. Varför den funkar så bra tror jag har mycket att göra med det nya förutsättningar som Dark Reign har fört med sig. Marvel-universumet har blivit mörkare och skitigare sedan Norman Osborn blev världens räddare och i den omgivingen så känns Punisher inte alls lika malplacerad som han allt för ofta, i min mening, har gjort tidigare.

Punisher #2 börjar med att Punisher vaknar upp hemma oss sin mystiske välgörare från förra numret, en kille vid namn Henry som tycks vara något av ett teknikgeni. De båda bestämmer sig för att göra gemensam sak mot Osborns och dennes propaganda-maskineri.

Ett ganska standardmässigt upplägg kanske med Remender får det att funka rätt bra utan att det känns tråkigt eller löjligt. Jerome Openas illustrationer är kanske det som är det bästa med det här numret. Hans illustrationer har en rätt "skitig" och rå stil som jag tycker passar Punisher som ju själv är just skitig och rå. Kort sagt så är Punisher #2 ett helt ok nummer och tidningen har fått en rätt bra start. Kanske kan Remender lyckas få mig intresserad av Frank Castle den här gången...

Intressanta nyheter från Marvel på New York ComicCon

I USA pågår just nu en av årets största seriekonventer, New York ComicCon, men paneldebatter och lanseringar av spännande nyheter från serieförlagen. Newsarama.com rapporterar om två sådana spännande nyheter från Marvel Comics.

1991 lämnade Chris Claremont X-Men-serierna efter att ha författat stories för våra kära mutanter i 16 års tid (X-Men #2 blev hans sista). Nu avslöjar Marvel att Claremont kommer att återvända till X-Men och fortsätta från där han sist lämnade X-Men. Det är alltså fråga om en form av "What If?"-story, men här är det inte fråga om någon one-shot eller kortare miniserie utan riktigt ongoing med namnet X-Men: Forever.

Det här låter riktigt spännande tycker jag, inte minst då Claremonts X-Men var min första bekantskap med X-Men och han är fortfarande en av mina absoluta favoritförfattare av serier så jag kommer att se fram emot X-Men: Forever med spänning. Frågan är bara när vi får ta del av första numret?


Den andra intressanta nyheten som Marvel kom med var att New Mutants gör comeback, och kommer att fungera som en form av uppföljare till den klassiska New Mutants-serien, vilket betyder att vi kommer att få se originalmedlemmarna Cannonball, Sunspot, Magma, Karma, Illyana och Moonstar återförenas igen. Jag tror att det här kan bli en väldigt bra X-Men-serie. Första numret av nya New Mutants kommer att komma redan i maj.

Snygga omslag, del 2

Snygga omslag är alltid kul att titta på så här kommer ett till. Denna gång från Uncanny X-Men #221 där Havok (Cyclops brosa) inte längre kan hålla inne all sin konverterade soleneri utan tvingas släppa loss den, tyvärr men Wolverine i vägen. Omalget är signerat Marc silvestri och Dan Green. Uncanny X-Men #221 är också ett nummer mitt uppe i en av de, i mitt tycke, bästa runs som någon gjort på X-Men nämligen då Chris Claremonts skrev för tidningen.

Veckans serier - vecka 5

Superman #684 ("The Mind of Rudy Jones")
Förlag: DC Comics
Författare: James Robinson
Illustratör: Jesus Merino

Superman #684 är dels en epilog till New Krypton-arcen och dels en fokusering på en av Supermans skurkar (som en del i DC:s Faces of Evil), Parasite. Parasite är inte någon av mina favoriter av Supermans många nemesis men James Robinson lyckas här få mig i alla fall någorlunda intresserad av Parasite som karaktär, som här tycks ha hittat en ny källa till energi, nämligen Mon-El som för tillfället är fast i The Phantom Zone.

Men så mycket mer tid spenderas inte på Parasite utan efter ungefär halva tidningen börjar Robinson att försöka knyta ihop lite överblivna lösa trådar från New Krypton-arcen. Vi får bland annat se Guardian som nu tagit kontrollen över Science Police som deras ledare. De kryptoniska hjältarna Nightwing och Flamebird har ett mystiskt möte med Flash (Jay Garrick) som lovar att hjälpa dem, dock oklart med vart. Superman beger sig i slutet av nummret till New Krypton för att konfrontera Alura med nyheten att General Zod och dennes följeslagare och flytt från The Phantom Zone och Alura avslöjar kallt att det är hon som frigivet Zod och gjort honom till överbefälhavare för New Kryptons armé.

Det blir väldigt mycket ihopknytande av trådar från New Krypton-arcen och fastställa de nya förutsättningarna i Supermans värld i detta nummer. Något som skulle ha kunnat bli väldigt tråkigt att läsa men James Robinson uppehåller sig här vid de olika delarna inte längre än vad som är nödvändigt och undviker på så sätt att det blir tråkig eller trist läsning. Men det är inte heller fråga om någon fantastisk läsupplevelse heller utan Robinson gör här ett helt ok jobb, varken mer eller mindre.

Jesus Merino är en illustatör som jag inte känner till så mycket om eller har sett så mycket av. Men här gör han ett, enligt mig, väldigt bra arbete. Det är snyggt tecknat och väldigt stilrent och snyggt.

Superman #684 gör ett bra jobb med att ordna upp en del lösa trådar från New Krypton samtidigt som Parasite-storyn i början är rätt så intressant i sig. Men på det stora hela så är Superman #684 bara en ok serietidning. Det blir lite för mycket setup för att det här ska bli riktigt bra och intressant.

Legion of Super-Heroes #50 ("Hack the Infinity Net! - Enemy Manifest Conclusion")
Förlag: DC Comics
Författare: Justin Thyme
Illustratör: Ramon Bachs

Det sista numret av denna omgång av Legion of Super-Heroes är minst sagt underligt. Har man läst de två senaste nummren, och särskilt det senaste numret, så kommer man att klia sig ordentligt i huvudet och undra vad fasiken det är om pågår. För händelserna i de två senaste nummren, där Princess Projecta verkar fått psykbryt och ger sig på sina gamla team-medlemmar, ignoreras totalt i det här numret och istället väljer författaren Justin Thyme att fokusera på den parallella historien i de föregående numren om invaderande virtuella utomjordingar. Inte direkt särskilt upphetsande material...

Justin Thyme föresten... Var fasiken kom han ifrån?? Legion-veteranen Jim Shooter har ju sedan nummer 37 författat Legion of Super-Heroes, så varför har han nu helt plötsligt fått flytta på sig och ge plats för Justin Thyme. Varför kan man fråga sig? Shooter har i intervjuer sagt att den nuvarande story arcen (Enemy Manifest) skulle ha avslutats i och med nummer 54, alltså om ytterligare fyra nummer. Men DC bestämde sig för att 50 nummer fick räcka och då kallade man in Thyme för att så att säga knyta ihog säcken. Men det finns bra och det finns dåliga sätt att avsluta en serie och det är tveklöst ett skolexempel på hur man inte ska avsluta en serie.